
Den här artikeln är mest för nördar, dels för sådana, om de existerar, som är intresserade av min framväxande teori om vårt samhälles grundkonstruktion, det vill säga ett mänskligt samfund byggt av beståndsdelarna politikervälde, välfärdsbyråkrater samt välfärdsklienter (plus vårt samhälles motsvarigheter till indiernas kastlösa, det vill säga allmänna självförsörjande skattebetalare), dels för sådana som, liksom jag, tycker det borde ingå i den demokratiska allmänbildningen att veta exempelvis hur många människor som lever på välfärdssystemet.
Jag är ännu inte benägen att förbehållslöst ansluta mig till den artificiella intelligensens beundrarskara. Ibland krånglar den med enkla saker. Till exempel ville jag ha ChatGPT:s logotyp som illustration till den här artikeln. Men se det gick inte. Då blev intelligensen rodnande fjär som en medeltidsjungfru i struthatt när det kommer en stolt riddare för att enlevera henne. Hon sa att hon hade företagsregler emot att dela ut logotyper (som ändå ligger lätt åtkomliga överallt på nätet).
Men för det mesta – jag räds dock den dag när vi alla blivit beroende av AI-företagen och dessa bildar oligopol – är de artigt hjälpsamma och häpnadsväckande användbara. Häromdagen angav jag antalet personer som livnär sig i två av de tre delarna i det välfärdsindustriella komplexet (enligt information som också framhämtats av ChatGpt; även om Chat använder samma informationskällor som Google är han så fenomenalt mycket bättre på att hämta de önskade upplysningarna, ställa rätt frågor och sedan kombinera ihop även komplicerade svar). Det visade sig finnas 40 000 politiker, ungefär 2 miljoner välfärdsbyråkrater men antalet välfärdsklienter lämnade jag obesvarat.
Nu har jag ställt den artificiella intelligensen följande fråga:
Hur mycket blir summan av de totala välfärdsbidragen dividerad med den svenska genomsnittslönen för heltidsanställda. Syftet är att räkna ut hur många personer som kan antas ingå i välfärdsstatens heltidsklientel.
Efter fyrtionio sekunder kom följande svar från Chat:
Antaganden jag använder
- Jag räknar på sociala skyddets totala utgifter 2023 (d.v.s. alla offentliga sociala ersättningar och förmåner) och använder SCB/EU-statistik som anger att utgifterna uppgick till 27,5 % av BNP 2023. Statistikmyndigheten SCB
- Jag använder Sveriges BNP 2023 = 6 295 miljarder SEK (preliminärt, regeringsrapport). Regeringskansliet
- “Genomsnittslönen för heltidsanställda” tar jag som medellön per månad 44 900 SEK (2024, SCB) och omvandlar till årslön = 44 900 × 12 = 538 800 SEK/år. (Jag använder SCB:s lönestatistik för medellön).
Stegvisa beräkningar
- Totalt socialt skydd (2023) = 27,5 % × 6 295 miljarder SEK
= 1 731,125 miljarder SEK (d.v.s. 1 731 125 miljoner SEK). Statistikmyndigheten SCB+1 - Genomsnittlig årslön (antagande) = 44 900 × 12 = 538 800 SEK/år. Statistikmyndigheten SCB
- Kvoten (totala välfärdsbidrag ÷ genomsnittslön) = 1 731 125 000 000 SEK ÷ 538 800 SEK ≈ 3 212 927 personer.
Slutsats (ungefärligt)
Med ovanstående antaganden blir resultatet ungefär 3,21 miljoner personer — det vill säga summan av sociala skyddets utgifter 2023 motsvarar ungefär 3,21 miljoner årslöner på nivå med genomsnittsheltidslönen i mina antaganden.
Chat hade emellertid inte varit Chat om han (eller hon) inte hade snokat upp ett möjligt tankefel i min begäran. Han påpekade följande:
Det här är inte antalet personer som ”ingår i välfärdsstatens klientel”. Sociala utgifter består till stor del av pensioner, sjukvård i form av vård i kr/materiel (in natura), sjukpenning, barnomsorg, bostadsstöd, arbetslöshetsersättningar, skattefinansierade tjänster m.m.
Frågan var alltså om det är försvarbart att inräkna kostnaderna för exempelvis blindtarmsinflammationer i välfärdsutgifterna på samma vis som hyresbidragen. Jag tyckte det vore rimligt att bara räkna in penningutbetalningar i välfärdsutgifterna. Kostnaderna för blindtarmsoperationerna är ju redan redovisade som personallöner på operationsavdelningarna. Så jag bad Chat om följande uppdatering:
Kan du göra samma beräkning utan att ta med kostnaderna välfärdstjänsterna in natura?
Nu var han tvungen att tänka i en minut och två sekunder. Därefter kunde han avge följande förbättrade svar:
Källvärden jag använder
- Utgifter för socialt skydd 2023 = 27,5 % av BNP 2023 (SCB). Statistikmyndigheten SCB
- Sveriges BNP 2023 (preliminärt) = 6 295 miljarder SEK. Regeringskansliet
- Andel sociala förmåner i form av kontanta betalningar (cash) i Sverige 2023 = 51,6 % (d.v.s. in-kind = 48,4 %) enligt Eurostat. European Commission
- Genomsnittlig månadslön (samma som vi använde tidigare) = 44 900 SEK → årslön 44 900 × 12 = 538 800 SEK/år (SCB, lönestrukturstatistik 2024). Statistikmyndigheten SCB
Beräkningen (stegvis, helt öppet)
- Totala sociala utgifter 2023 = 27,5 % × 6 295 miljarder SEK
= 1 731,125 miljarder SEK (dvs. 1 731 125 000 000 SEK). Statistikmyndigheten SCB+1 - Endast kontanta sociala förmåner = 51,6 % × 1 731 125 000 000 SEK
= 893 260 500 000 SEK (≈ 893,26 miljarder SEK). European Commission+1 - Dividera med genomsnittsårslön (538 800 SEK):
893 260 500 000 ÷ 538 800 ≈ 1 657 870 personer.
Resultat
Med ovanstående antaganden blir kvoten ungefär 1,66 miljoner personer (≈ 1 657 900).
Av detta kan man dra ett antal intressanta slutsatser (om inte jag och Chat tänkt och räknat fel).
I det välfärdsindustriella komplexet heltidsförsörjs ungefär 3,2 miljoner personer. Det är mer än hälften av landets totalt 4,1 miljonerna heltidssysselsatta plus 1,2 miljoner deltidssysselsatta.
Det är vidare nästan en tredjedel så många som de 7,8 miljonerna som är röstberättigade till riksdagsvalen. Det välfärdsindustriella komplexet troligen är troligen vårt lands största särintresse och maktkoloss.


