Om du, i likhet med mig, inte är särskild slängd i ämnet komparativ teologi så har du troligen ingen aning om att seriösa teologer på allvar ser förundransvärda likheter mellan Jesus och Buddha, den senare även känd som Gautama eller Siddharta, den hinduiske religionsförnyaren som levde femhundra år före sin judiske kollega.

I ett anfall av serendipitet, vilket lär betyda en tillfälligt påkommen förmåga att hitta bra saker som man inte visste att man letade efter, fann jag hemma hos en kulturellt orienterad vän en italiensk bok som hette Gesù e Buddha. Den är skriven av den världsberömde teologen Marcus Borg, som jag aldrig hört talas om, och handlar om de förbluffande likheterna mellan de två gudsprofeterna och deras läror.

Om man bortser från att de kom från helt olika bakgrund – den ene någon sorts prins eller riddare från Nepal, den andre adoptivson eller motsvarande till en fattig snickare – så är likheterna förbluffande. Till exempel föddes båda av oskulder som av olika skäl befann sig på resa. Deras födslar sammanföll med iögonenfallande himlaspel som uppmärksammades av stjärnkunnigt folk som kom för att hylla de nyfödda barnen. Om deras ungdomsår vet man inte så mycket mer än att de ofta utmanade mot den goda smaken. Framför allt umgicks de med olämpliga människor, i Buddhas fall tjuvar och mördare, i Jesu horor och andra syndare. I sina karriärer som kringvandrande predikare, som började när vardera predikanten uppnått trettio års ålder, blev de oavbrutet kritiserade och till och med hatade för sina sociala övertramp.

Men allt sådant är tillfälligheter i jämförelse med de betydelsefulla parallellerna i de två förkunnarnas andliga budskap (och då ska man betänka att de inte gärna kan ha haft någon kommunikation; Buddha kom ett halvt årtusende före Jesus och det är svårt att tänka sig att Jesus skulle ha letat i Dhammapada efter klatschiga formuleringar bland sin östlige kollegas efterlämnade klokskap. (Om inte, som Borg framställer som en hypotes, Buddhas visdom överlevde på Dödahavsrullarna hos den esseniska sekten, och där kunde ha studerats av Jesus.)

Den lilla boken består i huvudsak av ett hundratal uppslag med likartade uttalanden av Jesus och Buddha. De förra kommer från evangelierna och de senare just från Dhammapada eller någon annan hinduisk klassiker. Några exempel:

Ty sannerligen säger jag eder: om I haven tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn [det vill säga jättelitet; PE:s anm.], så skolen I kunna säga till detta berg: ”Flytta dig härifrån till dit bort”, och det skall flytta sig; ja, inte skall då vara omöjligt för eder. (Matteus 17,20)

Det kan jämföras med detta Buddha-ord från Anguttara Nikaya (du kan få versangivelse om du frågar mig):

En munk som är skicklig i koncentration kan dela Himalaya i två delar.

Här talar de heliga männen till sina disciplar:

Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada. (Lukas 10, 19)

Vid den tiden dog en munk som blev biten av en orm. De berättar för Herren vad som hände. Han sade: ”Om den här munken hade visat kärleksfull omtanke mot de fyra kungliga ormfamiljerna, skulle han inte ha dött, även om han hade blivit biten. (Vinaya, Cullavagga)

Här utser de sina respektive efterträdare:

Så säger jag ock dig, att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga. (Matteus 16, 18)

Om det skulle sägas om någon: ”Han är Den Välsignades son, född av hans bröst, arvinge i dharma, inte arvinge i den materiella världen”, så skulle det behöva sägas om min lärjunge Sariputta. Den oöverträffade vägen till dharma hålls i rörelse av Sariputta. (Majjhima Nikaya)

Uppenbarligen ställer både Jesus och Buddha vidunderliga krav på sina efterföljare. Bara tanken att lärjungarna ska ha så mycket tro att de kan splittra Himalaya och att båda reformatorerna väljer en sådan metafor för att förklara vad de uppriktigt förväntar sig av medarbetarna fyller mig med storögd förundran över vad människan av världens största andliga ledare har ansetts böra klara av.  

Men tänk om Jesus och Buddha oberoende av varandra har kommit fram till samma huvudbudskap, nämligen ”Allt ni viljen att människorna skola göra eder, skolen I ock göra dem” respektive ”De som anser att andra är lika med dem själva skadar inte, de dödar inte”. Då kanske det finns någon religiös urkälla vars sanningar manifesterar sig i sådana avatarer som just buddismen och kristendomen. Kanske finns det till och med hopp om islam när den religionen någon gång i framtiden fått sin nödvändiga förnyelse i skepnad av en framtida kollega till Jesus och Buddha.