I hela mitt liv har jag träffat begåvat folk som ansträngt sig för att hitta de oslagbart övertygande formuleringar som skulle förmå andra människor att ta till sig de begåvades avgörande insikter. Det kan handla om vad som helst, till exempel vilket politiskt parti som har den vetenskapligt rätta politiken eller vilken bilmodell som ger mest för pengarna.

Det visar sig emellertid att normala människor, det vill säga de som det begåvade folket närapå spränger hjärnan för att förstå sig på och därigenom kunna övertyga om det rätta valet, inte bryr sig om de begåvades överlägsna tänkande. Men likväl lyckas de normala skaffa sig uppfattningar som de för det mesta verkar nöjda med.

Hur gick det exempelvis till när stora människomassor för snart tvåhundra år sedan anammade Karl Marx läror och blev kommunister? Idag hade det inte gått. Försök själv så får du se. Du kan komma dragande med tusentals sidor förment vetenskaplig text om kapitalets historiskt progressiva roll och dess gradvisa förvandling till hinder för den förutbestämda förkovringen av mänsklighetens levnadsnivå och därtill även om proletariatets förlösande roll för människans befrielse. Sådana försök visar sig helt bortkastade.

Men för tvåhundra år sedan gick Karl Marx läror åt som smör i solsken. Tusentals och senare hundratusentals människor omvändes till det socialistiska tänkandet som om en modern Ansgar (bilden) hade varit på frälsningsturné för läran om Jesus. Gradvis fick en obegriplig idé som utvecklats på tusentals sidor av en kolerisk tysk jude vid namn Marx – försök läsa Kapitalet om du inte tror på att det är oläslig! – ett så stadigt grepp om proletariatets tänkande att ett stort antal av de mest upphetsade blev villiga att bilda hemliga celler och riskera att dö för lärans sanning.

Mitt problem är jag inte tror att dessa massor av proletärer faktiskt läste Kapitalets fyra band och därigenom blev övertygade om att de var historiens verktyg för mänsklighetens befrielse. Sådant prat måste de ha hållit för obegripligt trams. Ändå lät de sig organiseras och ibland våga livet för sin sak.

Jag tror att de i verkligheten lät sig förtrollas av en enda magiskt påstående hos Karl Marx, nämligen att hela det ekonomiska överskott över vilket staten och de härskande klasserna styrde enligt arbetsvärdeläran egentligen tillhörde arbetarklassen. Arbetarklassen hade slitit ihop allting och sedan blivit svindlad på uppemot hälften av dem i bäverkrage och hög hatt, utsugarna helt enkelt.

Den tanken, att de pengar andra ståtar med egentligen tillhör mig, måste ha varit så kraftfull och lättillgänglig för vilken öppensinnad åhörare som helst att det inte kan ha tagit mer än tio, femton sekunder för vederbörande att bli helt omvänd. Min hypotes är att världsomvälvande ideologier inte kan slå igenom om de inte på ett slagkraftigt sätt kan formuleras som en elevator pitch på högst femton sekunder.

Om kommunismen sålunda är det enstaka fall på vilket jag vill bygga en sociologisk grundlag så kan kristendomen tjäna som bekräftande exempel.

Kristendomen är en ännu mer långvarig och storslagen religion än någonsin kommunismen. Men grundfrågan är densamma i båda fallen: hur har det gått till när illitterata hedningar genom årtusendena, för närvarande 2,3 miljarder and counting, valt att omvända sig till Jesus, vad är lärans unique selling point?

Själv tror jag att det finns en grundprincip som förenar kommunismen och kristendomen och det är förekomsten av en slagkraftig femtonsekunders USP som väcker beslutsamheten och energin hos de berörda men inte nödvändigtvis behöver vara intellektuellt övertygande. Arbetsvärdeläran, till exempel, kommunismens fundament, håller, enligt min uppfattning, inte för någon noggrann prövning men det gör faktiskt kristendomens motsvarande grundbult. Grundbulten är Jesu predikan på berget där han uppmanade alla att älska alla andra som sig själv. Om alla faktiskt hade gjort det skulle jordelivet förvandlas till en Edens lustgård (vilket enligt min läsning av Bibeln var Människosonens ambition och bärande idé). All tjuvnad, all stöld och alla brudrov skulle upphöra liksom svälten (ty då liksom nu fanns det alltid rika med ett tillräckligt överskott). Problemet är förstås att knappt någon gör som Jesus säger och därför förverkligas inte hans korrekta tänkande.

Jag undrar om all maktutövning, till exempel i kyrkan och i staten, i sista hand måste kunna legitimeras med hjälp av femtonsekunders elevator pitches. När det hettar till och väpnat intresse står mot väpnat intresse duger det inte att försöka starta akademiska seminarier om vem som har mest rätt. Då får man ta fram sina slogans. Korsriddarna gick till kamp under fältropet ”Deus vult”, Gud vill det. Det absoluta kungadömet vilade på den för många trovärdiga föreställningen att det var tillsatt av Gud. Vår tids politikervälde legitimerar sig med att det driver en välfärdsstat med uppgift att med bidrag skapa lycka i nationen och att för resten av världen vara den förkroppsligade godheten.