Folk frågar mig varför jag är så engagerad – för att inte säga besatt – av det här med politikerväldet. De undrar om det finns något syfte med mitt tjat.

Ett allmänt svar är att det är naturligt för människorna att fundera över vem som har makten i det samhälle där de bor. De som har makten – om du kan tänka dig att ge dig in i en sådan känslig diskurs – tycker inte om att resonera om saken eftersom makthavare inte öppet vill skylta med sin position. De som inte har makten – men eftersträvar den! – vill ha så exakt och tillförlitlig information som möjligt av samma skäl som en general vill veta allt om fiendens dispositioner.

Till exempel var Karl Marx en revolutionär. Han var intresserad av att kasta det existerande samhället över ända och undersökte därför dess påstådda svaga punkter och inneboende utvecklingstendenser, något som hans etablissemangslojala kollegor inom filosofin inte tyckte de hade någon anledning att fundera över. Kring detta skrev Marx den elfte av sina teser om Feuerbach: ”Filosoferna har bara tolkat världen på en rad olika sätt, men det gäller att förändra den.”

I den västerländska värld där vi svenskar lever drägliga, och i jämförelse med många andra människor faktiskt överdådiga, liv så finns en växande känsla av att vi är på fel väg. Trots de avsevärda resurser som vi kollektivt disponerar tycks vi inte klara av att bekämpa våra problem.

Inför detta dilemma är ingen attityd mer förståelig än något som kan formuleras som en travesti på Marx: ”Vår tids makthavare, vilka de nu är, nöjer sig med att dränka nationens problem i regler och statsbidrag utan att något tycks hjälpa, men det gäller att förändra det som behöver förändras.”

Mer konkret är den grundläggande frågan vilka som är ansvariga för de missförhållanden som vi hela tiden misslyckas med att komma till rätta med. Man behöver bara läsa tidningarna eller tala med sina bekanta så får man en späckad meny av möjligen vållande parter, till exempel globalisterna, media, särskilt statliga, bidragsförsörjda media, kriminella klaner, invandrare, högerextremismen, EU, kapitalet och friskolorna med flera.

Mina spekulationer kring politikerväldet går ut på att alla dessa förment skyldiga krafter säkert har ett ibland starkt inflytande, som vi ogillar, på förhållanden i landet men att problemens kärna är att medborgarna, som i en demokrati förväntas utgöra nationens härskare, abdikerat sitt ansvar till förmån för ombud. Vi lägger vår framtid i händerna på ett litet skikt av administratörer som vi inte känner och aldrig talat med eller ens har telefonnumret till.

Det här betyder inte att det är något fel på politikerna som människor. Låt mig återigen citera Wikipedias sammanfattning av den tyske sociologen Robert Michels tankar om ombudsmannaoligarkiernas oundvikliga maktövertagande i demokratier:

Detta beror inte på någon ledares ondska utan på strukturella orsaker. Varje organisation behöver någon form av ledning. De som är engagerade och tar ett större ansvar i organisationen belönas med ledande roller. Ledningen organiserar sig därefter som en grupp för att stärka sina gemensamma intressen. När en organisation blir permanent, bildas ett funktionärsskikt, som förr eller senare blir till fåtalsvälde.

I alla samhällen strävar dominerande samhällsskikt efter att utvidga och befästa sina positioner enligt principen ”ha vill ha mer” som jag möjligen ältat om till din leda. Låt mig bara peka på ett kraftigt maktmedel som härskare kan använda i detta syfte, nämligen att skrämma medborgarna och ge dem dåligt samvete för att de mer fogligt ska följa ledningens diktat.

Ett exempel gäller klimatretoriken om jordens upphettning och kanske snara undergång. Det finns visserligen många för det mesta statsfinansierade forskare som ställer upp på detta narrativ, men det finns även åtskilliga, och fullt lika meriterade, vetenskapare som har andra tolkningar. Att försöka hitta någon slutlig sanning på den här punkten är troligen utsiktslöst. Men det är heller inte syftet. Syftet är att övertyga människorna att det ligger i deras eget intresse att undslippa en säker värmedöd genom att ge politikerväldet all makt som behövs för att totalt omvandla jordens hela produktions- och konsumtionssystem och sedan, kan man anta, i evärdelig tid i eget intresse administrera hela denna apparat. Kanhända ett nytt tusenårsrike i vardande.

Men detta med klimatskrämseln är bara ett av de verktyg som varmed politikerväldet försöker befästa sin samhälls- och medborgarkontroll. Att beskriva fler verktyg står på min att göra-lista. Migrationsideologin är en annan. Först skulle migrationen lösa Sveriges problem genom att ge oss stora nytillskott av unga, välutbildade, arbetssugna och fertila representanter för främmande kulturer, sedan visade det sig leda till att det politikerkontrollerade välfärdsindustriella komplexet med vårdinrättningar och administrationsbyråkratier fick nya skäl att kräva utökade budgetar och fler tjänster. Det senare var oligarkins syfte.