Så här skrev Gro Harlem Brundtland i den så kallade ”Brundtlandrapporten”:

”Hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.”

Det som gör denna definition meningslös är att den utgår från att vi på något magiskt sätt känner till kommande generationers behov och möjligheter. Stenåldern tog inte slut på grund av brist på sten utan att man helt enkelt kom på något bättre som till exempel järn.

För att sedan ta min egen uppväxt under 1940-talet som ett exempel hade varken jag eller de äldre generationerna då den ringaste aning om 2020-talets möjligheter och behov. Jag visste inget överhuvudtaget och ingen annan heller om dagens teknik och dess möjligheter. Jag hade ingen aning om dagens datorer och telekommunikation och hur AI kan klara de mest knepiga matteproblem och  producera uppsatser utan att vi riktigt förstår varför. Med min chatbot i dag hade jag säkert klarat studentskrivningarna med högsta betyg på mindre än en kvart!

Den matbrist som alla föreställde sig för 75 år sedan har inte alls inträffat utan snarare är problemet idag att det stora flertalet äter mer än vad de behöver. Fetma och inte svält är det dominerande problemet. För 75 år sedan var det brist på förpackningsmaterial. I dag drunknar vi i plast och pappersförpackningar.

Det skulle inte förvåna mig om dagens kärnavfall som oroar så många blir en framtida energitillgång. Att kärnavfallet idag är besvärligt beror på att vi endast utnyttjat en bråkdel av kärnenergin. Nästan allt finns kvar.

Hållbarhetsbegreppet är baserat på att ingenting nytt kommer att inträffa. Detta borde vara allmänt känt men trots det tror man ändå att något nytt inte kommer att hända eftersom man ännu inte vet vad det skulle kunna vara.

Hållbarhetsbegreppet är ett meningslöst och obegripligt flumbegrepp av liknande slag som den helige treenigheten. Det fördunklar tanken och bör därför förvisas till teologin där det rätteligen hör hemma.

BILD: Omslaget till tidskriften Thrilling Wonder Stories från augusti 1951 visar en futuristisk rymdscen med rymdskepp, månbaser och en kvinna i rymddräkt. Bilden visar hur man föreställde sig framtiden på 1950-talet.