En vän till mig, som är läkare och därför särskilt kompetent att efter en snabb besiktning bedöma mänskliga kroppars hälsotillstånd och övriga status, har blivit besatt av tanken att den mångomvittnade svälten av palestinier i Gaza till stor del är ett propagandanummer. Han ägnar en del av sin fritid åt att på internet söka efter bilder av avmagrade människor i Gaza, särskilt barn, som enligt den allmänna meningen drabbats värst av svälten.

Resultatet av hans amatörforskning, menar han, är att de senaste årens fotografiska dokumentation av svältens härjningar, som troligen är huvudbeviset för de täta anklagelserna om att judarna begår folkmord mot palestinier, bara innehåller två bilder av gazabarn med fysiska deformiteter som skulle kunna tyda på svält. Den ena bilden hade publicerats av The New York Times men strax avpublicerats när det framkom att det avbildade barnets kroppsliga defekter troligen berodde på en medfödd sjukdom (särskilt som barnets storebror, som stod bredvid i bilden, inte uppvisade tecken på undernäring). Den andra internationellt spridda bilden av ett synligt hungrande barn ska ha försvunnit på liknande grunder.

Jag sa till min vän, som tillika är jude och därför kan ha särskilda skäl för sina tolkningar, att det vore märkvärdigt om hela världskampanjen för att utpeka och straffa Israel för folkmord vilade på så tunn is. Alla de där människorna i Gaza som vittnar om svälten, vare sig den organiserats avsiktligt av Israel eller inte, kan väl inte ha sett fel? invände jag. Titta på bilderna, sa läkaren. Jag kunde inte se några svältoffer. Men det kan ju finnas massor med bilder av utmärglade barn som jag inte uppmärksammat, sa jag. I så fall skulle väl tidningar som The New York Times publicera de bilder som i verkligheten bekräftar tidningens tes, svarade läkaren. Jag anade en ton av uttröttad ironi.

I septembernumret av tidskriften Axess finns artikel av den erfarne utrikesjournalisten Bengt G Nilsson. Han berättar hur det går till när världen får nyheter från Gaza. Allt bygger på att Hamas, som på alla sätt vill förstöra Israel, har full kontroll över Gaza. Ingen fotograf eller reporter som inte detaljstyrs av Hamas kan komma in i remsan: ”… ingen reporter släpps in där. Det var och är förenat med livsfara. Likafullt har vi en daglig rapportering därifrån. Hur är det möjligt?”

Det är möjligt, förklarar Nilsson, för att världens reportrar, även de från svenska statsmedia, sitter någon annan stans och klipper ihop material från Hamas propagandajournalister som sedan publiceras i den övriga världen som om det varit regelrätta, sanningssökande nyhetsinslag: ”Västvärldens nyhetsmedier fylls alltså till brädden av material från Gaza men ingen kan på något sätt garantera dess äkthet. Det enda vi kan vara säkra på är att Hamas aldrig skulle tillåta någon arabisk journalist eller videofotograf att till omvärlden leverera material som går emot terrorgruppens intressen.”

”Det enda vi vet med bestämdhet om det nyhetsmaterial som kommer från Gaza”, avslutar Nilsson, ”tillsammans med statistiken över dödade och skadade, är att det är godkänt av dödskulten Hamas vars målsättning är att mörda alla judar och att krossa Israel. Och att materialets spridning inte skulle vara möjlig utan aktiv hjälp av bland andra SVT, TV4 och SR.”

Bengt G Nilsson har därmed förklarat en del av nyhetsbranschens fundamenta, till exempel att alla TV-minuter och alla tidningssidor måste fyllas även om pålitlig information saknas. Min vän läkarens observationer och misstankar kommer i ett annat ljus. Hamas teori om Israels mordiska plan att svälta palestinska barn till döds motiveras kanske lika mycket av Hamas propagandistiska intressen som världsjournalisternas önskan att fylla sitt mediautrymme med gripande berättelser.

Men till slut undrar jag lik förbannat, om min vän har rätt, vilket är möjligt, varför media inte visar upp utsvultna barn. Det kanske inte behövs. Det kanske räcker med att en myt om svält etableras och att en sådan myt vinner växande tilltro i takt med att den upprepas? Hamas, som har all anledning att smutskasta Israel, har kontroll över informationen och media behöver spännande material.

Även om fyra FN-organ – FAO, UNICEF, WFP och WHO, som liksom de flesta FN-organ i praktiken står på Hamas sida – hävdar att svält förekommer i ett distrikt om sjuttio kvadratkilometer i Gaza (Gaza Governorate; den gröna fläcken på bilden) så sammanfattar ChatGPT situationen så här:

Det finns fortfarande brist på detaljerade och uppdaterade siffror på dödsfall som direkt kan kopplas till svält/malnutrition. Systemen för datainsamling är kraftigt påverkade av konflikten. dci.plo.ps+3wfp.org+3Världshälsoorganisationen+3 Begränsade tillgångar till områden, förstörd infrastruktur och mobilitetsproblem gör att man inte har full täckning — vissa områden, särskilt i norra Gaza, har väldigt dålig eller ingen aktuell data.

Nästa stora fråga, om svält visar sig förekomma, är vad livsmedelsbristen beror på. Israels fiender har sitt svar klart. Så här säger Amnesty:

Nya vittnesmål ger övertygande bevis för att Israels svält av palestinier i Gaza är en medveten politik.