När jag var ung tyckte jag att det var oerhört märkligt att begreppet ”kommunist” var så infekterat i många andra länder. Här i Sverige var det ju helt accepterat – och VPK:s store ledare C-H Hermansson var högt ansedd av många långt utanför det egna partiet. Det var först när jag blev lite äldre som jag insåg att kommunism är samma totalitära ideologi som nationalsocialism och fascism och att den svenska acceptansen för kommunism är totalt ovärdig ett samhälle som anser sig stå för goda värderingar.

Sedan dess har acceptansen för kommunism minskat en smula även i Sverige, men bara på ytan – bara när det gäller själva ordet. Det är numera få som slår sig för bröstet och stolt kallar sig kommunist – de använder hellre uttryck som ”oberoende socialist” och det vaga ordet ”vänster”.

Det finns dock fortfarande människor som är mäkta stolta över att vara just kommunister och som minns Sovjetunionen, DDR och Warszawapakten med sorg och saknad.

Jag har faktiskt ett par såna personer i min bekantskapskrets och det är alltid lika underhållande att samtala med dem. Den totala bristen på verklighetsförankring är stundtals rena lyteskomiken, inte minst när de pratar om USA som ”imperialister” och om det forna Sovjet som ”befriare”.

”Hur tänker du då?” frågade jag en av dem vid vårt senaste samtal.

”Ja men efter andra världskriget… Det var ju Sovjet som befriade Europa från nazismen.”

”Jaha? Men de allierade då?”

”De var ju imperialister.”

”Men inte Sovjet? Trots att de ockuperade halva Europa och satte in marionettpolitiker som lydde under Moskva?”

Just den frågan brukar rendera ett ansiktsuttryck av totalt förfasande och orsaka ett märkbart stammande innan svaret kommer:

”Men de BEFRIADE ju de länderna! De skapade jämlikhet och hjälpte dem att kasta av sig oket från imperialisterna!”

”Så du menar alltså att Sovjetunionen INTE var någon imperialiststat?”

”NATURLIGTVIS INTE!”

”Trots att kommunisterna i Sovjet alltså lade under sig en halv kontinent under de närmaste decennierna efter andra världskriget var de alltså inte imperialister. Hur är det möjlit?”

”Kommunism strävar ju efter ett klasslöst samhälle utan stat och privat egendom, med en vision om global jämlikhet och internationell solidaritet! Då kan man inte vara imperialist!”

”Så det som Sovjetunionen skapade i Östeuropa var ett klasslöst och jämlikt samhälle?”

”Nja, nej men det berodde ju på att de misslyckades. De ville göra det men det blev liksom… fel. De blev ju så motarbetade också, av imperialisterna, så de kunde aldrig genomföra kommunismen PÅ RIKTIGT.”

Den kommunism som utövas i kommunistiska länder är alltså inte den rätta kommunismen. Men nästa gång… Då ska det bli riktigt, riktigt bra…

Märkligt är det också att ingen av de här människorna tyckte att det var något fel på kommunismen i exempelvis Sovjet innan östblocket föll samman. Sanningen är att de inte tycker det nu heller – de har bara fattat att de måste ta till den där brasklappen numera, eftersom det är vida känt vad för slags land Sovjetunionen var.

Så där är det att samtala med en kommunist. Totalt meningslöst. Kommunister är som religiösa fanatiker – totalt faktaresistenta och i avsaknad av all förmåga att nyansera och analysera.

Det är just därför jag ibland för just de här diskussionerna med mina bekanta inom kommunistsfären – för att påminna mig själv om att det inte går att resonera med dem som man gör med vanliga vuxna.

Foto: Pixabay