Christian Sandströms bok om Northvoltkraschen har just kommit ut. Jag har just läst den och kan rekommendera den även om en mer grundlig presentation med bättre layout (som är ovanligt usel) hade gjort boken ännu mer läsvärd. Vi känner förstås till det mesta. Det visar hur illa det kan gå i ett rättänkande, homogent och hållbart samhälle där ”alla” inte bara vill gå med utan också vill ta ledningen. Allt en följd av en blind tro på världens förestående undergång samt en liten grupp slipade figurer som skickligt utnyttjat den politiska enfalden och på så vis bedragit hela samhället.

Den politiska okunnigheten och det ekonomiska lättsinnet är närmast ofattbart och något som man tidigare bara trodde kunde hända i länder som i Sydamerika. Ingen i ansvarig ställning tycks ha frågat sig om ledningen kring Northvolt var kapabla att från ingenting och ingenstans bygga en industriell produktion i jätteformat av något så avancerat och krävande som moderna bilbatterier. Att kunnigt folk avrådde till äventyret ignorerades. Den naiva tanken var att bara man öste på med pengar och allt möjligt tjosan hoppsan så skulle allt gå vägen ungefär som att skapa ett nytt Volvo eller Sandviken. Och här fanns inga som helst hämningar i det officiella Sverige och inga avvikande röster i det politiskt korrekta mediasamhället, lika trofasta som någonsin Pravda.

Att till exempel använda medel från de första 4 AP-fonderna för att investera i Northvolt, dvs i onoterade aktier, stöddes av en närmast enhällig riksdag efter förslag av S/MP regeringen! Efter blott några dagar genomfördes också beslutet. Det som är något förvånansvärt är att den 6:e AP fonden som faktiskt har i uppdrag att investera i onoterade aktier inte gjorde detta!

Northvoltkraschen 2025 jämförs med Kreugerkraschen 1932 som blev ett faktum efter Kreugers självmord i Paris. I dagens Sverige händer inte längre något sådan utan herrarna i Vargas fortsätter bara till nästa norrländska gröna bubbla i vätgasprojektet Stegra som om något är ännu hopplösare än Northvolt. Även detta har ett brett stöd av politiker och allmänhet då de menar att Sverige måste göra allt för att undgå en anteciperad klimatkatastrof.

Att producera stål, som Stegra avser, är till skillnad från batteriproduktion en svensk paradgren och här finns det säkert kunnigt folk. Stål kan antingen produceras från järnmalm eller järnskrot. För att slippa utsläpp av koldioxid vid stålproduktion av järnmalm tänker emellertid Stegra ersätta kolet med vätgas som bara ger vattenånga vid utsläppet. Och det är detta som är problemet.

Vätgas till skillnad från kol finns inte fritt i naturen och måste därför produceras. Detta kan göras från naturgas men Stegra vill vara klimatriktig och istället använda vatten. För att pressa ut vätgasen från destillerat vatten kommer Stegra att använda elektrolys. Detta är ytterst energikrävande, vilket gör vätgasen extra dyr och därmed stålet. Världens stora stålproducenter har insett detta eftersom det innebär en förlustaffär. De har därför sagt nej.

Nu råkar övre Norrland ha överskott på el eftersom det saknas tillräcklig kapacitet att sända elen söderut. Förutom den norrländska vattenkraften har man också byggt landets största vindparker i området. Detta har lett till låga elpriser i området till skillnad från Sydsverige där motsatsen gäller. Nu är alltså tanken att på grund av brist på högspänningsledningar tror man sig kunna producera vätgasstål till ett pris som man anser marknaden kan betala. Detta är dock föga troligt.

Dessutom kan det endast genomföras i liten skala av enbart symboliskt värde. Det framtida behovet av elkraft i området för att tillverka svenskt stål med vätgas är enormt och uppgår till närmast en fördubbling av landets behov av el, vilket inte kan ske till priser som är konkurrensmässiga, såvida inte världen i övrigt övergår till vätgasframställning av stål.

Resultat blir alltså ett nytt stålföretag som Stegra endast kan fungera så länge som Sveriges eller EU:s skattebetalare är villiga att bidra med finansieringen för överskådlig tid. Det är knappast troligt. Stegra kommer att bli som Ebberöds bank – en ständig förlustaffär som landet alla tidigare gröna projekt.