Trots att jag har en hel del formella meriter inom ämnet nationalekonomi så vore det förmätet av mig att påstå mig begripa särskilt mycket av kunskapsstoffet. Jo, jag har inhämtat och tror mig förstå en del grundbegrepp som ofta gällt sedan hundratals år tillbaka, till exempel Adam Smiths intellektuella konstruktion om den osynliga handen, David Ricardos i och för sig felaktiga teori om varför jordägarna med tiden skulle lägga under sig hela bruttonationalprodukten samt Thomas Malthus lika oriktiga tes om att alla människor skulle gå under av svält, sjukdom och krig. Men även om ingen av dessa stora tänkare för mig har uppenbarat alla ämnets övergripande sanningar så duger denna kunskap till att tillsammans med andra lika bildade och okunniga människor dricka öl och humma över tillvarons otillgängliga hemligheter.

Ett av nationalekonomins mysterier är hur jag kan köpa mycket lyckade, skräddarsydda skjortor och kavajer från Singapore till ungefär samma pris som i Sverige (om man ens i vårt land skulle kunna hitta en tillräckligt duktig skräddare) trots att BNP per capita ligger en tredjedel högre där än här vilket effektivt borde sätta stopp för all export till Sverige av handsydda kläder.

En annan sak som jag inte heller begriper är hur det kan vara så stor skillnad mellan nationernas skuldsättning och deras lånebehov. Spontant skulle man väl förmoda att en stat som behöver mycket pengar – för att den vill kriga eller driva en förstklassig välfärdsapparat eller försörja en prålig överklass – skulle tvingas sätta sig i skuld för att förverkliga ambitionerna. Men så är det inte och Sverige är nog det tydligaste exemplet på att något sådant samband inte finns. Visserligen ligger den svenska staten i topp när det gäller ambition och förmåga att tillskansa sig värdet av den årliga produktionen. Den andel av BNP som den svenska staten lyckas kapa åt sig, ligger, om man frågar ChatGPT, vid femtio procent. Man hade kunnat tro att staten, för att inte reta upp skattebetalarna, hade lånat upp en stor del av dessa ekonomiska behov, men så är det som sagt inte. Den svenska statens genom åren ansamlade skuld, alltså summan av de under tidigare år ackumulerade lånen, ligger anmärkningsvärt lågt på en tredjedel av bruttonationalprodukten

Detta tål att tänka på eftersom högbelånade europeiska länder inte har dragits sig för att låna betydligt mer, till exempel Grekland med 153 procent av BNP, Italien 135 procent och Frankrike 113 procent. Min tes är att den svenska staten har mer pli på sina skattebetalarna än den grekiska staten som inte vågar höja skatterna utan i stället sätter folket i skuld hos internationella lånehajar. (Kom ihåg när statsminister Göran Persson strax före millenieskiftet åkte runt i världen runt i världen för att tigga pengar av finansvalpar men stolt kom tillbaka och förkunnade att den som är satt i skuld inte är fri.)

ChatGPT kommer fram till följande:

Slutsatser du kan dra:

1. Den globala statsskulden har ökat stadigt sedan 2000, med kraftiga ökningar under större kriser: finanskrisen 2008 och särskilt covid-19-pandemin.
2. Medan den privata sektorns upplåning nyligen har visat tecken på reträtt, fortsätter den offentliga skuldsättningen att stiga – och prognoserna för den närmaste framtiden är fortsatt höga.
3. Skuldsättningens omfattning – särskilt när man kombinerar regeringars, företags och hushållens åtaganden – understryker den betydande hävstångseffekt som byggts upp globalt.
4. Stigande skuldbördor i kombination med demografiska förändringar, en åldrande befolkning och behov av en grön omställning utgör långsiktiga strukturella utmaningar för de offentliga finansernas hållbarhet

ChatGPT har en överdrivet politiskt korrekt inställning till sådant som klimat och global uppvärmning. Världen är enligt min uppfattning på väg mot en tillnyktring på den punkten. Allt fler inser att det blir för dyrt att bedriva en politiskt korrekt linje som ändå inte backas upp av tillräckligt med vetenskaplig bevisning.