Förlåt om jag besvärar dig med okunniga spekulationer kring dagens förestående ”lyssningssession” – Trumps och ChatGPT:s uttryck – mellan de amerikanska och ryska presidenterna. Min enda ursäkt är att alla andra bedömare över hela världen också tycks vara genuint osäkra på meningen med mötet. Vad handlar det egentligen om?

I flera år har det, vad jag kunnat gissa mig till, legat i korten att historiens kalejdoskop skulle vrida sig några grader så att de olikfärgade glasbitarna i instrumentet kunde bilda ett nytt mönster. Det som driver den krystande viljan till förändring är inte de inblandade parternas ideologier, känslor och önskemål utan milda, tysta men obevekliga ekonomiska motiv. Sammanfattningsvis vill nästan alla att kriget ska fortsätta medan ingen har lust att betala nu när den senile Biden inte längre attesterar alla fakturor.

Stridslystnast av alla är de västeuropeiska länderna. För alla andra inblandade har kriget medfört inte bara oklara, men kanske möjliga, fördelar utan också avsevärda besvär och lidanden. Till exempel ska ukrainare och ryssar dö och amerikaner betala. Men européerna har hittills varit befriade från plågsamma besvär som de nu fruktar ska komma att hemsöka dem om USA, enligt vad Trump hela tiden antytt och uttalat, stänger av penningflödet. Det viktigaste för européerna är därför att till varje pris försöka övertyga amerikanerna, det vill sägs president Trump, att framöver fortsätta fakturaattesteringen. Argumenten är bekanta från tidigare, nämligen att ryssarna inte alls håller på att vinna kriget på slagfältet utan tvärtom hotas av sammanbrott på grund av sanktionerna som fungerar alldeles utmärkt.

Ett europeiskt förmöte avhölls häromdagen på Chevening House, den brittiske utrikesministerns officiella residens och samlade olika säkerhetsrådgivare. Syftet var att formulera bra argument för att övertyga Trump om att fortsätta betala (även om detta syfte aldrig formulerats särskilt klart i pressen). ChatGPT sammanfattar resultatet:

Europeiska ledare betonade starkt att freden i Ukraina inte kan avgöras utan Ukraina. En gemensam ståndpunkt formulerades där fredsförhandlingar bara får ske vid en vapenvila och inte med territoriella eftergifter utan ömsesidigt samtycke.

Svenska journalister har visat sig hoppfulla eftersom det har rapporterats att Trump instämt i vad förmötet kommit fram till. Själv tror jag inte att situationen är särskilt löftesrik för européerna som egentligen vill ha amerikanska ekonomiska garantier (eftersom de sedan andra världskriget vant sig vid en sådan ordning; kom ihåg att Nato-chefen Rutte vid ett tidigare europeiskt möte kallat Trump för ”pappa”). Trump är sannolikt övertygad om att Ukraina inte håller ut särskilt länge utan utländskt bistånd samt att européerna blir desperata inför utsikten att själva behöva betala krigets notor. Dessutom är det enklare för Trump att ha att göra med en ensam, beslutskraftig person, alltså Putin, än med ett trettiotal föga samsnackade europeiska ledare.

Det är inget problem för Trump att instämma i de europeiska staternas önskemål om vapenvila och om att Ukraina ska vara med och förhandla med Putin. Precis som européerna vill kan Trump framföra detta till Putin varefter Putin kan tacka för informationen och säga att det hela i så fall får avgöras på slagfältet.

Därmed är vi tillbaka på ruta ett. Vad hela spelet går ut på, tror jag, är att förmå européerna att i handling erkänna att de inte vill betala och att de koncentrerar sig på att säkerställa att Ukraina kommer ur sitt dilemma så billigt som möjligt vilket betyder ett slut på dödandet och förutsätter att Zelenskij inte får som han vill.