Växthuseffekten är en realitet som har varit känd i mer än 150 år. Orsaken är att jordens värmebalans inte bestäms av jordytans temperatur utan av temperaturen ca 5 km ovanför markytan där temperaturen är ungefär 35°C lägre.

Det beror på att värmestrålningen från jordytan absorberas av diverse gaser i atmosfären som vattenånga och koldioxid som sedan strålar vidare enligt väl kända strålningslagar. Syre och kväve däremot släpper igenom värmestrålningen. För de som studerat kvantfysik känner till detta. Ökar växthusgaserna i mängd sker värmeutstrålningen från allt högre höjd i atmosfären vilket betyder att marktemperaturen i sin tur ökar.

För så där 35 år sedan politiserades växthuseffekten och blev ett problem. Innan dess hade allmänheten inget intresse i frågan. Om det bara skulle innebära en temperaturökning på några grader är detta knappast något problem eftersom såväl människan som naturen har vant sig vid betydligt större temperaturändringar. Därtill är de systematiska ändringarna till följd av växthusgaserna ytterst långsamma vilket betyder att anpassningen till ett varmare väder med mer koldioxid i luften knappast är ett större problem och i vissa fall som i vårt land till och med en fördel.

Att radikalt ändra på saken på kortare tidsskalor än på 100 år är såväl tekniskt som ekonomiskt omöjligt. Praktiskt taget allt som hänt i jordens klimat och väder de senaste 50 – 100 åren kunde mycket väl ha hänt ändå. Det gäller inte minst vad som går under namnet ”extrema väderförhållanden”. Att ändra på/återställa jordens klimat till ett tidigare är ännu omöjligare än att återställa det liv, den teknologi och den folkmängd som fanns för 200 år sedan.

Vi kan bara hoppas att folks allmänna förstånd kan återskapas vilket borde vara möjligt men säker kan ingen vara. Den publika galenskapen som i detta fall har en tendens att löpa i vågor ungefär som börsspekulationer. Folk blir extra galna i grupp med tillfrisknar individuellt.

BILD: Michael Fish presenterar en väderprognos från BBC år 1975.