Jag har en tendens att döma andra människor efter mig själv och det talar inte till din fördel. Om du påminner det allra minsta om mig så har helt förbjudna tankar då och då dykt upp i din skalle innan ditt väluppfostrade jag brottat ned dem, till exempel föreställningen att brottslingar, i varje fall grova våldsbrottslingar, borde få hårdare och framför allt längre straff så att de hölls borta från gatorna. (Hårdare och längre straff är förresten ingenting mot vad svenska folket skulle vilja se. Enligt en i och för sig femton år gammal artikel i Dagens Nyheter, som Chat snokat upp, vill uppemot halva befolkningen återinföra dödsstraffet.

Men oavsett vad socialt väluppfostrade människor som jag – och troligen du – har för uppfattningar så kräver tidsandan hårdare tag. Det har förstås alltid funnits muttrande gubbar som krävt hårdare tag och mindre pjåsk med kriminella, men den som har en bra kristallkula eller förstår sig på att tolka fåglars inälvor ser tydliga tecken på att det är annorlunda den här gången. Det finns en social beställning på mer brutalitet i tukthusen. Det som krävs är bara att det uppenbarar sig politiker, som är råa nog att i demokratisk anda åta sig ett så populistiskt uppdrag, samt det entreprenörskap som behövs för att inrätta tillräckligt obehagliga korrektionsanstalter.

El Salvadors president Nayib Bukele tycks råbarkad och intelligent nog att uppfatta vår tids djupt kända men bland belevat folk försiktigtvis oartikulerade önskemål. För bara ett par år sedan lät han bygga ett tillräckligt outhärdligt säkerhetsfängelse som heter Centro de Confinamiento del Terrorismo (CECOT) med fångceller för upp till hundra personer och plats för 80 000 fångar totalt. Mänskliga rättigheter är ingen prioritet. En bedömare hävdar att man bara kan slippa ut från CECOT i en likkista.

Vem skulle snabbare än president Trump inse fördelarna med att hyra plats på CECOT för amerikanska kriminella? En första provsändning om några hundra knarklangare och terrorister från amerikanska fängelser har nyligen levererats. Som det mesta Trump gör handlar det om ett experiment. Det amerikanska domstolsväsendet har inte bestämt om utlokaliseringen av fångarna är lagligt genomförd. Funkar det inte så får väl Trump hitta på något annat.

Trump är inte den ende framstående politikern som velat pröva den nya idén med lågpris- och lågrättighetslokalisering av besvärliga förbrytare. Albaniens president Bajram Begaj har under något år försökt göra affärer med Italiens Georgia Meloni vilket stött på patrull hos människorättsorienterade italienska domstolar. Meloni har tvingats ta hem kontingent efter kontingent av provlevererade terrorister och andra kriminella. Om de tilltänkta förvaringslokalerna är resultatet av något innovativt tänkande hos Bajram Begaj eller om det bara är genom lyckliga tillfälligheter som albansk kriminalvård välsignats med en ny internationell efterfrågan kan jag inte bedöma.

Ytterligare en intresserad köpare är Nigel Farage, det engelska Reform-partiets ledare, som häromdagen sa följande i ett tal (https://news.sky.com/story/nigel-farage-says-he-would-send-violent-offenders-to-el-salvador-under-crime-crackdown-13399670

):

Det är ganska häpnadsväckande att det kostar nästan 52 000 pund om året att hålla en fånge i ett brittiskt fängelse.

Du kan skicka ett barn till Eton för det priset.

Så vi kan skicka några av våra värsta våldsverkare utomlands för att avtjäna sina straff. Om det betyder att Ian Huntley åker till El Salvador. Vår attityd är ”så får det bli”.

(Huntley avtjänar ett livstidsstraff för morden på två 10-åriga flickor, Holly Wells och Jessica Chapman, i Soham, Cambridgeshire, 2002.)

Det som bekymrar alla oss som menar att man inte kan bortse från mänskliga rättigheter ens för terrorister och mångmördare är att Bukele-konceptet verkar så enastående ekonomiskt fördelaktigt för de rika stater som skulle köpa Bukeles och Begajs tjänster. Jag frågade Chat vad kriminaliteten och dess kringkostnader belöper sig på (och därmed hur mycket Sverige skulle kunna spara på att sätta brottslingarna på långtidsförvaring i lågprisanstalter). Svaret var en aning oklart men han (Chat) angav ”företagens direkta brottskostnader” till 55 miljarder om året, ”gängkriminaliteten” till 20 miljarder, ”rättsväsendets kostnader” till 63 miljarder och ”kriminalvården” till 26 miljarder, totalt ungefär 160 miljarder eller nästan tre BNP-procent. Hur mycket verksamheten skulle kosta efter ett systemskifte har jag inte försökt räkna ut.