Alkoholförbudet i Finland ledde till 3,5 gånger högre alkoholkonsumtion jämfört med tiden före förbudet. I USAvar inte effekterna på konsumtionen lika omvälvande – däremot var ökad våldsanvändning, korruption och etablerandet av ny brottslighet mycket tydlig. Erfarenheterna är liknande från andra länder som försökt sig på förbud.

Förbud har alltid sådana negativa följder. Det är en självklarhet: förbudet försöker stoppa något som önskas av– ofta betydande – befolkningsdelar.

Trots dessa erfarenheter och denna kunskap upprätthålls med stor envishet ett prostitutionsförbud i Sverige.

Här finns en redogörelse för lagstiftningen i Sverige, som kriminaliserat köp men inte försäljning av sexuella tjänster. Ur denna rapport: Flera vittnar om hur andelen barn och unga som har utsatts för kommersiell sexuell exploatering och som söker sig till mottagningar har ökat de senaste åren. Även antalet anmälda brott gällande köp av sexuell tjänst av barn ökar.  Ensamkommande barn och unga är en särskilt riskutsatt grupp migranter som uppmärksammats på senare år. 

Om lagen tillkommit för att skydda säljaren, som anses vara den utsatta parten, är den alltså ett misslyckande. Resultatet har varit helt förutsebart utifrån de erfarenheter som alkoholförbud gett. Sannolikt förutsåg också lagstiftarna dettas utfall, ändå genomfördes den.

Varför? Därför att den är ett utslag av ett svenskt nationaldrag: skenheligheten. Bara den uttalade avsikten är tillräckligt god och förslaget applåderas av de vanligaste tyckarna i den allmänna debatten är lagstiftarna, politikerna nöjda.

I Tyskland har man ett annat förhållningssätt: prostitution är laglig, men situationen är inte oproblematisk.Just lagligheten med dess öppenhet gör det däremot möjligt att öppet och ingående diskutera förhållandena.

Möjligheten att knyta kontakter och sälja tjänster via nätet har gjort förbudet allt mer ineffektivt och löjligt. Numera verkar fasthållandet vid den svenska lagstiftningen mest vara till för att låta politikerna slippa erkänna lagens och sitt eget misslyckande.

Det är ett sorgligt upprepande av ett gammalt väletablerat mönster: Tig så länge som möjligt – kanske problemet försvinner eller i alla fall glöms bort. Så gjorde man också med invandringen – teg eller ljög i det längsta.

Också prostitutionen måste bemötas på ett liknande, handfast sätt. Varför inte erkänna att den finns, alltid funnits och alltid kommer att finnas? – och avkriminalisera köpen. Då kommer det bli enklare att hjälpa dem som faktiskt vill sluta sälja sig. Och polisen kan ta itu med en del av allt annat som de nu inte hinner med.

BILD: Sexköp i London. 1800-talet.