Sommaren har mestadels varit en sval och ganska regnig historia hittills, i alla fall här i Stockholm. Bokväder, brukade min mamma säga. Kalla, regniga och lite ruggiga sommardagar när det var för kallt för att åka och bada och för blött för att leka i trädgården. Då tog mamma med mig på upptäcktsfärd till källare och vind och började plocka bland gamla böcker som i åratal legat glömda i lådor och i pappkassar. Och det var lika spännande varenda gång.

I boklådorna på vinden och i källaren fanns böcker från långt tillbaka – gamla böcker efter mormor och morfar, farmor och farfar, morbröder och fastrar. Det var så blandade titlar som Kristens resa, Sophie von Knorrings Cousinerna, diktsamlingar av Fröding, Victor Hugos Samhällets olycksbarn och Kenneth Grahames underbara Det susar i säven.

Ett hav att ösa ur, för det otåliga barnet som var jag. Därför upptäckte jag också tidigt läsandets fröjder. När sommaren kom med sol och värme och bad gick jag rentav och längtade efter att det skulle bli några riktigt regnruskiga dagar så att mamma och jag skulle gå på upptäcktsfärd och hitta något nytt att sätta tänderna i.

Jag har alltid varit glad och tacksam över att det fanns ett sånt överdåd av böcker i mitt föräldrahem. Mamma och pappa läste jämt och ständigt och därför blev det också helt naturligt för mig att göra det. Jag gjorde ingen skillnad på barnböcker och romaner för vuxna, jag läste allt som såg spännande och intressant ut. Det öppnade upp världen och gjorde den oändligt mycket större.

Några favoriter fick jag så klart genom åren. Margit Söderholm, till exempel, och särskilt hennes bygderomaner som utspelar sig i det tidiga 1800-talets Hälsingland. Maria Lang och hennes skildringar av ond bråd död och kluriga gåtor i de bergslagstrakter där jag själv växte upp. Victor Hugo, Alexandre Dumas, Tolstoy och Mark Twain. Och så Dickens förstås.

Jag älskar Charles Dickens. Om jag måste välja en enda favoritförfattare bland alla författare som gett mig underbara läsupplevelser så tror jag att jag väljer just Dickens.

När min son växte upp gjorde jag likadant som min egen mamma. Jag tog med honom på upptäcktsfärd i böckernas värld. Innan han själv lärde sig läsa läste jag högt för honom. Det susar i säven, Enid Blytons Fem-böcker, Astrid Lindgren… När han sen började läsa själv brukade vi tillbringa många regniga sommardagar i varsin fåtölj med en bra bok – precis som mamma och jag en gång i tiden.

Nu är det många år sen han flyttade hemifrån men läser, det gör han fortfarande. Och med särskilt stor läsglädje just såna här regniga dagar. Det är jag glad för, särskilt när jag hör alla larmrapporter om hur skralt det är med de yngre generationernas läsande. För det finns inte mycket som går upp mot att läsa en riktigt bra bok.

Foto: Pixabay