Jag har examina från olika högklassiga amerikanska utbildningsinstitutioner. Det är jag glad för, inte bara för att det var fina skolor, utan framför allt för den anda av tolerans, goda framtidsutsikter och respekt för sanningen som de utlovade. Den upplevelsen gjorde att jag närapå hoppade av från Sverige för att pröva ett liv i USA. Men det fick räcka med att jag hittade en kalifornisk tjej med midjelångt, blont hår som jag släpade hem till den svenska grottan.

En konsekvens av dessa erfarenheter är att jag fram till ganska nyligen hållit amerikanska utbildningsanstalter i respekt och ära och räknat dem som trovärdiga förebilder för sina svenska motsvarigheter som med åren blivit alltmer moraliskt korrupta. Exempelvis kan den av en borgerlig regering genomförda reformen att ge universiteten ersättning efter hur många kurser som godkänts rimligtvis inte ha lett till annat än att kunskapskraven sänkts. Sådant hade aldrig kunnat inträffa i USA har jag sagt mig.

Men där hade jag fel (som man så ofta har när man säger något alls). Trumps burdusa rättframhet mot de fina amerikanska universiteten har avslöjat dem som inte bara malliga utan också etiskt ruttnare än till och med de svenska lärosätena. Ett av USA:s mest högrankade lärosäten är Columbia University i New York som av presidenten hotats med indragna anslag och till och med verksamhetsförbud för sin antisemitism. Tidskriften Commentary, med judiskt påbrå, bedömer att skolan är så genomrutten att det inte ens lönar sig att staten talar med dess ledning.

Skolan har under det senaste året haft tre kvinnliga rektorer som, med stöd av lärarkåren, den ena efter den andra sett genom fingrarna med, eller rentav gillat, den utbredda rasismen och sedan, trots löften i samband med kongressförhör, inte lyckats få stopp på skolans antisemitiska rörelse. En av rektorerna försökte lösa problemen genom att sparka en judisk kvinna i konsistoriet och ersätta henne med en arab.

År 2020 hamnade Columbia som nummer två på US News & World Reports lista över landets förnämsta universitet. En matematiker gick igenom de uppgifter skolan lämnat som underlag för bedömningen. Uppgifterna visade sig falska varpå Columbia föll till artonde plats och drog sig ur tävlingen. ”Columbia rapporterade falska uppgifter under många år, och de rapporterade falska uppgifter om flera saker”, sa matematikern i en intervju.

En grupp studenter har nu stämt Columbia för att med hjälp av rankingen bedrägligt ha lockat till sig elever som betalat överdrivna terminsavgifter.

USA försöker i varje fall komma till rätta med sina problem, intalar jag mig själv för att trösta min besvikelse över de amerikanska lärosätenas fördärv. Trump har i alla fall gripit in med kraft mot en självsäker men sjuk kultur. Skulle något motsvarande kunna inträffa i Sverige? Vete fasen.

Vi har ett aktuellt fall som skulle kunna tjäna som probersten, nämligen den nya utbildningsministern Simona Mohamssons lögner om att hon skulle ha haft en masterexamen medan hon i verkligheten bara tagit någon enstaka kurs som ingick i examen. Hon hade tagit 20 av nödvändiga 120 studiepoäng men ansåg sig trots det ha avlagt alla proven. När det hela uppdagades suddade Mohamsson i sin dokumentation så att brottet inte skulle märkas.

Jag kan inte se någon stor skillnad mellan Columbias och Mohamssons fusk. Men kanske är en utbildningsminister som fuskar med sitt CV ändå ett snäpp grövre. Att just utbildningsministern fifflar med utbildningspoängen är anmärkningsvärt. Och än värre blir det om inte Sverige, som Trump, tar itu med lurendrejeriet.