Detta deklarerar DN stolt 2 juli. Den intresserade läsaren frågar nyfiket hur detta skall gå till.

Jag förutsätter att detta skall ske på riktigt och inte bara i ett skapat narrativ eftersom en sommar med pressande värme i Sydeuropa utan luftkonditionering inte bara är otrevligt utan också farligt inte minst för äldre och spädbarn.

EU skall lösa detta med en ny och ännu strängare klimatlag. Den gällande klimatlagen från sommaren 2021 innebär att EU skall minska sina nettoutsläpp till 2030 med minst 55 procent jämfört med 1990 års nivåer. I den nya lagen som lanseras nu, väl tajmat med rådande värmebölja, skall nettoutsläppen 2040 (dvs om femton år) pressas ned ytterligare till 90 procent jämfört med 1990 års nivåer. Dessa nivåer skall liksom tidigare vara bindande.

Att  ha procentuella utsläppsminskningar relativt 1990 missgynnar de länder som gjort större delen av sina utsläppsminskningar  före 1990. Detta var fallet med Sverige. Ett förnuftigt kriterium skulle vara ersätta detta med ett effektivitets kriterium som utsläpp av växthusgaser per producerad kilowattimme. Något sådant borde Sverige drivit på som en principfråga. Jag kan inte föreställa mig att så varit fallet. Svenska delegater ställer sig snarare över de egna intressena och gör de inte det så ligger de lågt. Enligt den nya lagtexten skall Sverige således minska sina utsläpp från 1.5 promille till 0.15 promille av de globala årliga utsläppen. Tänk till en stund för att inse vad detta innebär.

För EU som helhet kommer bidraget att uppgå till en procent av de globala utsläppen 2040 om dessa inte ändras. Idag är EU:s utsläpp 7 procent av de globala. Redan för tre år sedan gick Indien om EU och Kina överträffade EU med mer än faktor fyra. Allt tyder på att EU:s fortsätter att minska jämfört med Kina och Indien.

En del av EU:s parlamentsledamöter, som svensken Pär Holmgren, ser den nya lagen som en eftergift, i en deras uppfattning alltmer hotfull klimatsituation, och mer skulle behövas för att kompensera förväntade högre utsläpp från USA. Vidare önskar många miljöaktivister att EU skall ta på sig de utsläpp som skett i produktionen av varor och tjänster som EU importerar.

EU:s medlemsländer blir emellertid allt mer tveksamma till EU:s allt strängare klimatkrav. – Madame le Pen till exempel anser att EU skall satsa mer på luftkonditionering som ett medel mot somrarnas värmeböljor.

Nu förhåller det sig så att det är inte de årliga utsläppen av koldioxiden som påverkar temperaturen utan den totala mängden av koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären.

Sedan industrialismen början har koldioxiden ökat i atmosfären med 1100 miljarder ton eller med 2.1 kg per kvadratmeter jordyta. Det utgör approximativt drygt en tredjedel av den totala mängden koldioxid i atmosfären. Den uppgår nu till ca 6 kg koldioxid per kvadratmeter jordyta. Om man gör tankeexperimentet att plötsligt ta bort all koldioxid från atmosfären skulle temperaturen sjunka med minst 35° C inom ett år och efter en tid ännu mer och jorden skulle bli obeboelig och allt levande skulle gradvis dö ut.

Vad händer då om koldioxiden ökar? Då blir det gradvis varmare men inte proportionellt mot mängden koldioxid i atmosfären utan betydligt långsammare. Skulle man öka så mycket att det motsvarar en fördubbling skulle sannolikt jordens temperatur öka med ytterligare någon grad eller lite till. Sommaren värmeböljor påverkas inte bara av växthusgaser utan också av minskande moln som ger mer solstrålning som bidrar till att öka temperaturen. Detta har varit fallet de senaste två decennierna. Det kan i sin tur bero på att luften blivit renare.

Det är klokt att reducera dagens utsläpp av växthusgaser men skall man undgå besvärliga värmeböljor i Europa räcker det föga med enbart europeiska åtgärder. Då krävs att de globala utsläppen minskar och helst att man sätter en gräns på den totala mängden växthusgaser i atmosfären. Det är därför helt missvisande att media som DN i detta fall skapar en bild att EU eller enskilda EU-länder kan få bort värmeböljorna i Europa. Dessa har för övrigt och som är väl dokumenterat varit ett problem långt tidigare och långt innan någon bekymrade sig för koldioxiden.

BILD: Michael Fish presenterar en väderprognos från BBC år 1975.