För den som inte är specialutbildad på allting men ändå vill ha ett hum om hur saker och ting ligger till är det praktiskt att ha tumregler. Till exempel vill man kanske veta vad det svenska invandringsprogrammet kostar per invandrare. Min tumregel avseende den frågan har sedan ungefär 2018 varit en uträkning av forskaren Joakim Ruist som i undersökningar från ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) angivit en stabil bedömning med ett klart fastspikat svar, nämligen 74 000 kronor per år, vilket på en livstid i Sverige för en invandrare blir åtskilliga miljoner. Sådana kostnadskalkyler är naturligtvis osäkra men jag har översett med detta aber just för att ha en rimligt säker tumregel som går att komma ihåg.

Nyligen kom Konjunkturinstitutet med vad som verkar som en motutredning. Att det just är en motutredning mot Ruist antyds av att Konjunkturinstitutet i bilaga 3 med avståndstagande redovisar fyra tidigare studier varav tre är av Ruist. Ruist anklagas för ett antal metodfel, till exempel dubbelräkningar.

Precis vad Konjunkturinstitutet anser att en invandrare kostar staten anges emellertid inte särskilt tydligt vilket är både retligt (för den som liksom jag vill ha en rimligt solid uppgift att hålla mig till; så måste människor göra som inte har lust att hela tiden forska om allting) och samvetsgrant för den som har en forskarsjäl (då en genomsnittskostnad för en invandrare är en chimär eftersom det inte finns någon genomsnittlig invandrare; man kan inte förvänta sig några särskilda likheter mellan en invandrad somalisk illiterat kvinna och en tysk doktor i metallurgi).

Konjunkturinstitutet kommer därför med okvädna visor vilket är hederligt men otillfredsställande. Till exempel berättas följande:

Enligt sådana livscykelkalkyler uppgår det diskonterade nuvärdet av nettobidraget från en utrikes född person till ca 1,5 miljoner kronor. Det motsvarar ett genomsnittligt årligt positivt nettobidrag på nära 40 000 kronor under den återstående livstiden. Detta genomsnitt döljer dock betydande skillnader mellan grupper. För gruppen övriga utrikes födda är nuvärdet tydligt positivt, omkring 1,9 miljoner kronor, vilket motsvarar ett genomsnittligt årligt nettobidrag på 50 000 kronor. För flyktingar uppgår i stället nuvärdet till nästan −1 miljon kronor, vilket motsvarar ett genomsnittligt negativt årligt nettobidrag på −25 000 kronor.

Det går knappt att fatta, men förklaringen är att Konjunkturinstitutet indelar de utrikes födda i flyktingar (med dålig prognos) och övriga utrikes födda, det vill säga arbetskraftsinvandrare (som till stor del består av polacker med god prognos). På den punkten är det alltså ungefär som man skulle kunna gissa. Men hur genomsnittsinvandraren, om en sådan hybrid mellan en eritrean och en norrman är tänkbar, kan kosta staten 74 000 kronor om året hos Ruist men gå på 40 000 kronor i vinst för staten hos Konjunkturinstitutet överskrider mitt förstånd.

Det finns en annan detalj i invandrarundersökningarna som ger mig huvudbry. Är barn till utlandsfödda utlandsfödda eller svenskar? De som är födda i Sverige är såklart inrikes födda, men kulturellt kan de lika gärna vara från Mellanöstern vilket framgår för den som reser till Tensta för att studera fenomenet i verkligheten. Staten har bestämt att nyfödda barn i statistiken ska klassificeras som av svenskt ursprung om en av föräldrarna är inrikes född. Enligt ChatGPT är 20 procent av nyfödda barn i Sverige av blandat ursprung. Att automatiskt räkna dessa inrikesfödda barn av en utländsk kultur till ursprungsbefolkningen känns som ett försök att underskatta antalet icke-svenskar. Möjligen är frågan irrelevant och på några generationers sikt helt överspelad.

I USA tillämpas enligt Chat ett annat system. Föräldrarna, i sista hand mammorna, bestämmer vilken ras eller etnicitet ett barn ska anses tillhöra. Man kan välja mellan indian, asiat, svart, hawaiier, vit samt flerrasig. Man kan också specificera det nyfödda barnet ytterligare genom att tillskriva det tillhörighet till undergrupper såsom kines, filipin och samoan med mera. Det är säkert praktiskt för amerikanska politiker och arbetssökande att ur rockärmen kunna dra fram några oväntade men av mamman fastställda och av staten registrerade identiteter.