Minns ni när Sverigedemokraterna slog ett slag för folkdräkten och uppträdde i sådana vid riksdagens öppnande?

Då minns ni också det massiva hånet och hatet från landets samlade journalistkår. Men idag är det annat ljud i skällan.

Folkdräkten har fått ett uppsving de senaste åren och allra mest i de yngre generationerna. Det är så poppis nu, att visa upp sin folkdräkt (t ex inför midsommarhelgen), att medierna inte längre vågar uttrycka sitt hat och förakt för den.

Jag är ganska säker på att folkdräktens ökade popularitet handlar om att den nationella stoltheten äntligen börjar växa. Och det beror i sin tur på samhällskaoset, som orsakats av den stora invandringsvågen 2015-16.

Men om det skrivs det förstås ingenting i main stream-medierna. Istället har man hittat en annan lösning på dilemmat som uppstår när man plötsligt inte längre kan håna folkdräkten.

Jo, du gissade rätt: Klimatet. En folkdräkt kan gå i arv i generationer – dessutom kan den bäras vid tillfällen som kräver högtidsdräkt – alltså är den H Å L L B A R. Och det, mina vänner, är det allra viktigaste.

Det är sannolikt en stor lättnad för journalistkåren att de kan luta sig mot detta, när de nu tvingas rapportera om den, i deras ögon, så förhatliga folkdräktens renässans.

Det är förstås inte fel att en folkdräkt är hållbar. Men det absolut viktigaste i sammanhanget är vad den representerar kulturellt.

Det tror jag att de allra flesta, som äger en, skulle hålla med om – om inte annat tyst för sig själva, när ingen hör. Folkdräkten är en del av vårt kulturarv och vår historia och ett band till de generationer som byggde landet.

Foto: Folkdräkt från Leksand, bild från Nordisk Familjebok (Wikimedia Commons)