Vill man få riktigt mycket ångest ska man läsa boken Barnsoldater av Evin Cetin, och därefter skumma igenom Socialdemokraternas nya strategi ”Ett Sverige utan utsatta områden”. Med inspiration från Göteborg vill man förflytta dåligt integrerade migranter till finare områden, med övervägande svensk befolkning. Genom tidig kontakt med svenska ungdomar hoppas man att invandrarbarnen ska bli flitiga i skolan och räddas från gängkriminalitet och drogmissbruk.

Evin Cetin är tidigare advokat med rötter i Kurdistan och har gedigen erfarenhet av drogrelaterad ungdomsbrottslighet.

I sin tidigare bok Mitt ibland oss beskriver hon den organiserade brottsligheten som en ”rationell” verksamhet, inte helt olikt företagande. Den strävar efter vinstmaximering, riskminimering och erbjuder karriärvägar för medarbetare som visar framfötterna. Men till skillnad från andra ”företag” begränsas den varken av lagstiftning eller moral. Inget hindrar till exempel att man rekryterar barn på mellanstadiet för livsfarliga uppdrag, eller utkräver ansvar i form av dödsstraff.

De flesta drogförsäljare på gatuplanet är tonåringar från dysfunktionella invandrarfamiljer, lockade av pengar och makt. En annan drivkraft är tvivel på den egna förmågan att göra karriär på annat sätt. Genom ett tiotal djupintervjuer får vi inblick i hur ungdomarna resonerar och känner, samt hur det gick till när de rekryterades. Det kunde ske genom kompisar, skolkamrater eller i chatgrupper på nätet. Som springpojkar längst ner i hierarkin tjänar de ungefär hundra gånger mer än en vanlig veckopeng. Utöver lönen får de bekräftelse, tillhörighet och något som liknar ”kärlek”.

Rekryteringen sköts av före detta springpojkar, som jobbat upp sig i systemet. I den uppföljande boken Barnsoldater får vi möta en sådan rekryterare. Han berättar hur svårt det var för några år sen att få affärerna att fungera, eftersom polisen förstått att det är icke straffmyndiga barn som levererar drogerna, gömmer skjutvapnen och ibland även utför bestraffningar. I brist på rättsliga verktyg försöker polisen hålla koll på alla som verkar misstänkta och beslagta så mycket skjutvapen och droger man kan. Den rationellt resonerande kriminaliteten märkte att vinsterna minskade och riskerna att använda barn från utanförskapsområden ökade.

En dag fick rekryteraren ett meddelande från sin chef att han skulle leta efter ”svenska” springpojkar istället. Gärna från ”svenska” områden. De kunde röra sig friare på stan och väckte sällan polisens uppmärksamhet. Till en början protesterade han. Han kände dom inte, hade aldrig gått på deras skolor och visste knappt hur man pratar med dom.

Han löste problemet genom att uppmärksamma de svenska ungdomar som fanns bland hans kunder. En del hade problem att betala för drogerna han levererade och dom behandlade han extra generöst. Snart hade de blivit vänner och det var inte särskilt svårt att övertala dem att springa ärenden. Svenska barn och ungdomar visade sig ha flera fördelar:

• De är plikttrogna och håller vad de lovar.
• Som någon uttryckte det: ”Svennar med mittbena” stoppas aldrig av polisen. Blonda tjejer som ser ut som änglar är särskilt användbara. Ingen kollar någonsin vad de gömmer i handväskan.
• Svennar har också låg status i kriminella kretsar och man blir inte lika upprörd ifall de råkade illa ut.
• De agerar oftast ensamma. Det finns sällan några våldsamma kusiner eller släktingar i bakgrunden som ställer till problem.
• Deras föräldrar är märkvärdigt omedvetna om vad som pågår.

I många år har det pågått en flykt från ”orten” av hårt arbetande invandrare, som med flit och sparsamhet lyckats etablera sig i medelklassområden. Hanif Bali, som själv är ett lysande exempel på detta, har myntat begreppet ”bostadsrättsiranier”. Jag har själv ett dussintal bekanta i den kategorin och deras barn verkar relativt välartade. Ser inte den gruppen som något stort problem för Sverige, även om man bör vara observant på att inte underminera den svenska identiteten.

Vad Socialdemokraterna, med Jonas Attenius och Lawen Redar i spetsen, nu vill göra är att ge samma chans åt grupper som inte klarar den klassresan på egen hand, utan behöver ”hjälp” av skattemedel. Intentionerna är möjligtvis goda. Men troligtvis blir det en välkommen hjälp åt kriminella nätverk att hitta nya rekryter, nya marknader, nya distributionsvägar och nya barnsoldater.