JAN-OLOF SANDGREN: Vi måste prata om innanförskapsområden

Cirka en halv miljon människor i Sverige bor i områden som kallas ”utsatta”. Det brukar röra sig om förorter med hög andel icke-assimilerade invandrare, låg deklarerad medelinkomst, högt bidragsberoende, låg läskunnighet och stark koppling till gängkriminalitet.

På Socialdemokraternas partikongress i Göteborg slog man fast att det behövs en NY RIKTNING FÖR SVERIGE.

Enligt den nya riktningen ska nyanlända invandrare tvingas bosätta sig i områden med väl fungerande svenskar (så kallade ”svennar”) och dessa tvingas i sin tur acceptera nyanlända som grannar. Därvid kommer en naturlig gemenskap att uppstå, tror Socialdemokraterna. Boris Benulic spinner vidare på gemenskaps-tråden i sin krönika om Jonas Attenius.

Jonas Attenius är inte bara Göteborgs starke man. Han är numera också en av de starka männen i partiet. Troligtvis kvalificerade han sig för uppdraget i somras, när han hyllades av 15 000 muslimer i Slottsskogen för att ha utlovat en kommunal bojkott mot Israel. Han griper rodret med tillförsikt och arbetar för att utradera 59 utanförskapsområden fram till 2030.

Låt säga att han lyckas. Många av de här förorterna är förvisso dåliga miljöer. Med stökiga skolor där knappt någon pratar ordentlig svenska, och där fritidsgårdar många gånger fungerar som rekryteringsbas för drogdistribution. Det kan ju verka grymt att låta nyanlända barn växa upp just här.

Å andra sidan. Talar man om utanförskapsområden måste man också tala om ”innanförskapsområden”. Det vill säga områden som fungerar hyfsat bra, där barnen lär sig saker i skolan och så småningom kvalificerar sig för viktiga samhällsfunktioner. Områden där det inte står en drogförsäljare på torget, där risken att rånas är minimal och där tonårsflickor vågar röra sig ute om kvällarna. Områden där judar och andra minoriteter respekteras.

Invandrare (nyanlända eller inte) som är beredda att jobba hårt och hyser en genuin längtan att integreras, kan på eget bevåg köpa en bostadsrätt i ett sånt område. Ingen lagstiftning hindrar dem, och har de väl klarat den klassresan är förutsättningarna för granngemenskap (som S talar så varmt för) mer gynnsamma.

Den kategori invandrare som inte vill integreras i något svenne-område – eller saknar kapacitet att spara ihop till den där bostadsrätten, men ändå tvingas flytta dit av Jonas Attenius folkblandningsprojekt – smälter inte lika enkelt in. Deras barn kommer att känna sig mer utanför och kompensera det genom att göra skolorna stökigare. Innanförskapsområden är dessutom jungfruliga revir för kriminalitet och snart kanske det står en drogförsäljare på torget. Man kan heller inte utesluta att en del tidigare skötsamma högstadieelever tycker det är coolt att hänga med invandrargäng, istället för att plugga matte.

Ju längre projektet fortskrider, desto mer uttunnas skillnaden mellan innanför och utanför. Och när skillnaden inte längre går att urskilja, kan man säga att utanförskapsområdet försvunnit. Kanske hinner Jonas Attenius ro projektet i hamn till 2030. Kanske måste han ta hjälp av den gamla idén att bussa duktiga elever till utsatta förorter, så att de snabbare tillägnar sig mångkulturen. Ett land utan identifierbara utanförskapsområden kan antingen vara ett välordnat samhälle som Schweiz, eller vad en amerikansk president skulle kalla a ”shit-hole-country

Hur ska man då göra istället? Till att börja med kan man sluta importera människor som är svåra eller omöjliga att integrera i den svenska samhällsmodellen. De som redan finns här och ägnar sig åt kriminalitet, bör i största möjliga mån återvandras. De som därefter finns kvar måste vi hålla koll på, vilket naturligtvis går lättare om de bor inom begränsade områden. På det sättet fyller även utanförskapsområdet en funktion.

Vad som är långt viktigare än att få bort utanförskapsområden är att bevara innanförskapsområden. Det är där den svenska identiteten fortfarande är livskraftig, och det är där det mesta av vårt ekonomiska överskott produceras. Det är från dessa områden som den offentliga sektorn hämtar sitt skatteunderlag. Utanförskapsområden är minusposter, medan innanförskapsområden är plusposter. Så enkelt är det.

Jan-Olof Sandgren