Stockholms invånare tror att de är svenskar. Det har jag också länge trott, men det är inte sant. Ett enkelt exempel: res till Göteborg och upplev hur de människor som du möter redan på stationen ser dig i ögonen, ler vänligt och säger ”Hej!” så fort de får chansen.

Det händer inte i Stockholm. Folk ser inte varandra och säger inte hej ens när de tvingas till kontakt, när det helt naturligt sker någon annanstans i Sverige eller i världen: ”Grüss gott!” säger österrikaren så fort han får en chans.

Ibland tvingar jag mötande att säga hej!, trots att det är uppenbart att de vill gå förbi, också på en trång stig på skärgårdsön, utan att låtsas om mötet.

I veckan for jag till Visby. På båten, som var full av folk som bussats från olika håll, fick jag se Sverige. I Sverige har människorna – och särskilt kvinnorna – både bakar och magar. Det har de inte i Stockholm. Där ser kvinnorna ut som plankor.

I Sverige omfamnar dansande varandra – inte i Stockholm. Och i Sverige är människorna vänliga – också när de inte har någon direkt nytta av det.

Jag vill flytta till Sverige.

BILD: Folkdans i Slottsskogen, Göteborg (1973).