När vanligt folk säger sin mening betraktar de sammansmälta statsmakterna det som ”otillbörlig påverkan”. Ett färskt exempel är det som hände när svenskarna, och flera andra folk i Europa, valde att rösta på Israel i Eurovision. Medierna håller fortfarande på och ältar hur detta fruktansvärda kunde hända och hur Israel kunde komma på en andra plats i tävlingen – trots att Europas samlade ”experter” hade bestämt sig för att ge melodin noll poäng.

Ett annat exempel är mediernas krystade förklaring till att biopubliken sågat Disneys senaste version av Snövit.

Filmen floppade på bio över hela världen och har, i skrivande stund, endast 1,7 av 10 i betyg på filmsajten IMDb. Det har fått självutnämnda ”experter” över hela världen att anklaga biobesökare och filmfantaster för att ha en dold agenda.

Att betyget blir så lågt för att en majoritet av publiken tycker att filmen var generellt kass och betygsätter den ärligt faller dem inte in. Nej, när folk väljer att visa vad de tycker genom att ge filmen det betyg de tycker att den förtjänar betraktas det som en påverkanskampanj med reaktionära förtecken.

Den här tendensen kan vi se i hela västvärlden – i Sveriges Radio kunde vi höra filmskribenten Joakim Silverdal uttrycka det så här:

”Det finns tecken på… att betygen är tänkta… att SABOTERA… för filmen.” säger han med sensationslystet tonfall och fortsätter:

”Man skulle kunna tro… att filmen ÄR så kass… att den förtjänar 1,7 av 10 i betyg. Men alla verkar inte… tycka det… Dom amerikanska kritikerna har till exempel i… genomsnitt… gett klart godkänt i sina recensioner… [drar efter andan] Men på IMDb har 89 procent utav användarna… gett 1… av 10… i betyg. Varför har den fått ett så hårt mottagande?”

Redan här visar han sitt förakt för vanliga människors förmåga att uppleva en film. Varför skulle amerikanska kritikers åsikter vara representativa för gemene man?

Han gör en konstpaus och fortsätter sedan med att berätta om att filmens huvudrollsinnehavare hamnat i blåsväder på grund av sina respektive åsikter om Israel och Hamas och förklarar sedan att filmen har anklagats för att vara woke. Och det är det där sistnämnda som får honom att verkligen ta i från tårna när han, med nedsättande och hånfullt tonfall, fortsätter:

”Då brukar det KLIA i fingrarna i vissa hörn av internet och frågan är hur många av betygen som ens kommer från personer som SETT filmen. Den dyker nämligen inte upp på sajtens bottenlista där bara betyg av aktiva medlemmar räknas. Där… sållas trollen… bort…”

Men det stämmer inte. Man kan överhuvudtaget inte ge betyg på IMDb om man inte är aktiv medlem, så det där är rena falsarierna. Däremot finns det olika typer av listor, som det ju alltid gör. Och sanningen är det ju inte så noga med när han vill dra den önskade slutsatsen. Som är att ”betygen på IMDb med tiden utvecklats till att ibland bli slaaagträään i samhällsdebatten.”

Detta gör, menar han, att man inte kan lita på betygen på IMDb. Man kan inte lita på någonting på internet. Därför gäller det att alltid ha ett visst mått av skepsis. Fast bara när det är vanligt folk, förstås. Han själv, och andra ”experter” runt om i medievärlden, är ju inte bara föredömligt neutrala – de besitter också så mycket djup kunskap som vanliga dödliga inte kan drömma om. Som Joakim Silverdals kompis, som lärt sig ”lura” IMDb och de eländiga dumskallar som sätter betyg:

”Han ser BARA filmer som fått mellan 6,8… och 7,0… i betyg. [andas häftigt] Filmer som har en… konstnärlig kvaliteeet… som merparten av IMDb:s användare aldrig skulle ge… toppbetyget… 10 stjärnor…”

Så fick han det sagt också, att ”merparten” av filmpubliken inte förstår sig på kvalitetsfilm.

Det här är hybris och folkförakt i en riktigt unken och kvalmig kombination. En attityd som passar perfekt in i Sveriges nedlåtande uppfostringsmedier. Vanligt folk ska hålla käften och låta medieeliten bestämma vad de ska gilla och vad de ska ogilla. Och lyder inte medborgarna, så blir de misstänkliggjorda och smutskastade, kallade för troll och idiotförklarade.

Det finns inga tecken på att svenska medier kommer att sluta upp med det här förmyndaraktiga beteendet inom någon nära framtid. Det är därför bara att hoppas på att folk inte låter sig kväsas utan fortsätter att göra sin mening hörd, i kommentarsfält, i sociala medier och i mejl till de ansvariga. Medieeliten kommer förstås inte att vilja ge upp sitt tolkningsföreträde, och rollen som uppfostrare, utan kamp men de kan gott få veta att deras översitterifasoner stöter på allt hårdare patrull.

Foto: Bilder ur nya Snövit, Skärmdump IMDb