Om man vill vara riktigt säker på att kunna implementera genomgripande kulturella förändringar i ett land så ska man börja med barnen. De krafter som vill islamisera samhället vänder sig därför till förskolan. Och de behöver inte ens använda våld. I feminismens förlovade land får de all hjälp de behöver av kulturetablissemanget.

Det är det som gör att barnboken Simma med mig av Musa M. Isse inte bara ges ut överhuvudtaget, utan dessutom hyllas. Sida upp och sida ner möts läsaren – förskolebarnet – av bilder som normaliserar shariasymboler som hijab och heltäckande klädsel.

Recensenterna tävlar om vem som kan ge de finaste omdömena och författaren själv säger att han vill att ”alla barn” ska känna igen sig i hans böcker.

Men ”alla barn” i Sverige känner inte igen sig i bilder där flickor och kvinnor täcker hår, armar och ben när de går till simhallen, tvärtom. För de flesta barn är det här fortfarande en märklig företeelse. Och det är så det ska vara i ett land där män och kvinnor är jämställda och har samma rättigheter.

Den dagen då ”alla barn” känner igen sig i en bok där flickor och kvinnor täcker sig på grund av en religiös dogm är vi riktigt illa ute. Då har vi förlorat den jämställdhet som de tidigare generationerna åstadkom med slit, släp och strävsamt arbete.

Det Musa M. Isse egentligen menar är naturligtvis att barn från muslimska familjer ska känna igen sig. Men hela samhället borde faktiskt sträva efter att barn från muslimska familjer inte ska känna igen sig i svenska barnböcker.

Barn från muslimska familjer borde istället mötas av bilder som visar män och kvinnor, pojkar och flickor, ur en svensk kontext. Där det är lika självklart för en kvinna att ha håret utsläppt som för en man och där pojkar och flickor båda kan bära shorts och ärmlöst linne en varm sommardag.

Det är faktiskt själva förutsättningen för att Sverige överhuvudtaget ska hålla ihop, som det brukar heta på politikerspråket.

Det är obegripligt att kulturetablissemanget – i det här fallet de förlag som ger ut barnböcker – vägrar förstå denna mycket enkla matematik. Istället fortsätter de att normalisera företeelser som faktiskt inte är, och inte ska vara, normala i vårt land.

De är inte ensamma om detta på samma gång aningslösa som arroganta förhållningssätt till sharia. Vi ser samma sak överallt. Som när Brynäs IF väljer att illustrera sin senaste barn- och ungdomssatsning med en bild på en flicka i hijab.

Utan tvekan tror Brynäs att de med denna bild visar hur inkluderande och toleranta de är. I själva verket propagerar de för exkludering och intolerans genom att lyfta fram en symbol för sharia och ojämlikhet.

Det är dags att det offentliga Sverige – från kulturetablissemang och idrottsrörelse till politiker och myndigheter – slutar agera nyttiga idioter åt de krafter som islamism och sharia.

Det är dags att sluta normalisera hijaben.

Du som vill veta mer om vad hijaben representerar hittar en massa information här, på KvinnoKraft 4.0. Dela gärna den informationen till din lokala idrottsförening, din bank, dina kommunpolitiker och nämndemän, fritidsförvaltningen, biblioteken, föreningslivet – till alla som är berörda. De behöver all hjälp de kan få för att komma ur villfarelsen att hijab, och täckande klädsel, är ett charmigt kulturfenomen som berikar vårt land.

Bilder: Privata bilder ur boken Simma med mig, samt skärmdump X