Under den pågående konklaven spekuleras vilt om vem som kan bli ny påve. Ett av namnen, som figurerar i medierna och på olika bettingsajter, är Anders Arborelius. Eftersom ingen kardinal någonsin medger att påvestolen lockar (i Arborelius fall är det sannolikt dessutom sant) slår han förstås ifrån sig med båda händer – men inte bara det. Han passar också på att hånfullt känga till svenska folket och sin egen flock av troende.

Trots att spekulationerna om en eventuell svensk påve florerar i pressen, snarare än bland medborgarna, och dessutom är mer uttalade i utländsk press tar Arborelius tillfället i akt att gnälla på svenskarna.

– Det är lite löjligt att svenskar är så nationalistiska, säger han.

Varför i hela friden känner sig kardinal Arborelius tvungen att kläcka ur sig sådana dumheter Svenskar är inte mer nationalistiska än andra, snarare betydligt mindre – och framför allt i de katolska sammanhang där Arborelius själv rör sig. Hur är det med italienarna, till exempel, som nu skriar högt om att det är dags för en italiensk påve igen? Amerikanerna, som vädrar morgonluft för kardinal Prevost? Och, ärligt talat, hur mycket har det inte skrutits och skrävlats om Franciskus argentinska ursprung?

Men andra folks nationalism är kanske inte löjlig? Det kanske bara är just svensk nationalism som är löjlig? Kanske är vi svenskar liksom inte värda att värna vårt land och vår kultur?

Den uppfattningen är Arborelius i så fall inte ensam om – den delar han med politiska broilers som Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt och med var och varannan slaskjournalist. Till och med den nu avlidne påve Franciskus passade på att slänga lite skit på svenskarna, inför sitt besök i Sverige 2016. Då orerade han om att det var ”sekteristiskt” av svenska katoliker att be honom fira mässa i Sverige – trots att en påve på statsbesök alltid firar mässa med katolikerna i det land han besöker.

Det är skillnad på folk och folk, med andra ord. Eller rättare sagt, det är skillnad på svenskar och alla andra. Svenskar får inte ens uttrycka önskemål och ambitioner utan att det ska komma någon syrlig kommentar från någon priviligierad på piedestal.

Dessutom är det inte svenskarna, i bemärkelsen svenska folket, som spekulerar i nationaliteten hos Vatikanens nästa påve. Det är medierna. Bland vanligt folk är intresset för påvevalet nära noll, och inte ens bland katoliker är en eventuell svensk påve någon särskilt högprioriterat samtalsämne.

Arborelius yttrande är med andra ord mekaniskt, något han vet att han kan säga utan konsekvenser, och som han dessutom vet landar väl hos de massmedier som älskar ledare som uttrycker förakt för Sverige och svenskarna.

Det är riktigt, riktigt billigt.

Foto: Kardinal Arborelius 2019 (Wikimedia Commons)