Har länge retat mig på att plastkorken sitter fast i gräddförpackningen, när jag dricker kaffe.

Framför allt är det opraktiskt. Förpackningen är varken öppen eller stängd, så gräddfragment hamnar inte bara i kaffet utan även i plastgängerna på insidan av locket.

Hörde någon gång hur mycket det kostade förpackningsindustrin att ställa om produktionsapparaten, efter att några EU-byråkrater bestämt sig för att rädda världen från plastkorkar. Summan var betydande och det skulle inte förvåna mig om några mindre aktörer slogs ut från marknaden.

Dessutom är det kränkande. När man var liten kunde det hända att mamma sydde fast vantarna i jackärmen, så man inte skulle tappa dem när man åkte pulka. Riktigt gamla människor kanske måste ha glasögonen hängande i ett snöre runt halsen. Men vi som befinner oss mitt emellan borde kunna hålla reda på en plastkork.

Argumentet från miljöbyråkraterna är att lösa plastkorkar i naturen är en styggelse, då de lätt hamnar i magen på sjöfåglar. Eftersom jag gillar sjöfåglar har jag köpt argumentet och inte bråkat i onödan. Det finns trots allt viktigare problem här i världen. Kriget i Ukraina till exempel.

Kände mig ändå lite bekräftad när jag hörde att antalet strandnära plastkorkar på Västkusten faktiskt ökat, och till och med tredubblats sedan EU-direktivet infördes. En expert från stiftelsen Håll Sverige Rent är förundrad över resultatet. Hon misstänker att plastkorkar kan ha flutit in från andra länder, men det är också tänkbart att den fastsittande korken skapat sån irritation (då den faktiskt försvårar drickandet ur flaskan) att den törstige helt enkelt sliter bort den från fästet och kastar den ifrån sig.

Som vanligt är det det mänskliga beteendet som är problemet. Istället för att låta förpackningsindustrin designa de korkar som funkar bäst, borde vi diskutera ”plastkorks-psykologi”. Mer forskning behövs inom detta viktiga område.

Den fastsittande korken är bara ett exempel på hur EU använder våra pengar till att göra industriproduktion lite dyrare och vardagen för oss andra lite krångligare, utan att sjöfåglarna eller någon annan aspekt av ”planeten” märker någon skillnad. I varje fall inte till det bättre.

Lägger man tillräckligt många såna här struntfrågor på hög, kommer slutligen både kostnaden och den samlade irritationen att nå en kritisk nivå.