För närvarande råder hyfsat fri marknad i min lilla förort. De gånger jag behöver en säckkärra kan jag till exempel låna en av tanten i grannhuset. Lånar själv ut min skruvdragare ibland eller hjälper någon pensionär med luftning av elementen på vintern. I gengäld kanske jag får en kakburk eller en krukväxt. Fritt utbyte av varor och tjänster är något som gynnar de flesta.

Skulle interaktion mellan lägenheterna beläggas med straffskatt skulle många välja att köpa en egen säckkärra, pensionärer riskera att frysa om vintern och själv får jag klara mig utan kakor, såvida jag inte bakar dom själv. I valet mellan frihet och reglering väljer de flesta frihet.

Så varför fungerar inte världsmarknaden på det sättet?

Om jag exempelvis lånar ut min skruvdragare, men faktureras dyrt för kakburken kraschar systemet. Jag har skäl att tro att mina grannar försöker utnyttja mig och nästa vinter får de stå där med oluftade element.

Donald Trump har drabbats av misstanken att andra länder vill utnyttja USA ekonomiskt, vilket han antagligen har rätt i. Tidigare spelade det mindre roll – eftersom USA visserligen var mer frihandelsvänligt än omvärlden, men å andra sidan lyckats genomdriva att världens oljemarknader använde dollarn som betalmedel. Kunde man inte exportera tillräckligt många industriprodukter, kunde man alltid exportera dollar. Man kan säga att utnyttjandet var ömsesidigt.

Sen några år tillbaka börjar dollarn förlora sin status som ”världsvaluta” och USA’s fördelar försvinner. Man har att välja mellan att återuppbygga tillverkningsindustrin eller hitta en oändlig guldgruva någonstans i mellanvästern. Det tredje alternativet – att världens största ekonomi tillåts gå i konkurs – är inte aktuellt eftersom ingen ens kan föreställa sig konsekvenserna.

Man kan fråga sig varför Trump inte nöjer sig med att höja tullarna ”lite grand”, så det inte märks så mycket (på aktiekursen till exempel)? Eller varför han inte börjar med att förhandla med andra länder, för att komma fram till vad de kan tänkas gå med på?

För det första skulle det nog inte fungera. För det andra strider det mot Trumps affärsstrategi och stora delar av den amerikanska folksjälen. För svenskar som har svårt att förstå Trumps USA rekommenderas det här samtalet mellan Pär Ström och Benedict Beckeld.

Nu är det inte bara omvärldens tullmurar Trump reagerar på, utan också det som brukar kallas ”globalism”. Någon (osäkert vem) har bestämt att nationalstater ska motarbetas och att västvärldens demokratier inte har rätt att se till sitt eget bästa.

Hela det moraliska regelverk som bygger upp FN, kan också ses som ett handelshinder. Det rika Nord förväntas finansiera det fattiga Syd, och får mindre pengar över för sin egen produktion. Samtidigt har fattiga länder mindre anledning att delta i världshandeln, så länge man får det man behöver via bistånd.

Slutligen är EU, som alla vet, en labyrint av lagar och förordningar. Knappast något som gynnar fri och lukrativ världshandel.

Trump anklagas ofta för att ogilla frihandel och har senaste tiden hånats av ekonomer världen över, som vänligt upplyser om att så resonerade politiker på 1600-talet. Trump är helt enkelt 400 år efter sin tid.

Vad Trump reagerat på (om jag förstått saken rätt) är ensidig frihandel, där villkoren är orättvisa. Som exempelvis att Kina genom Internationella Postunionens* försorg tillåts skicka produkter kors och tvärs över världen till budgetpriser, medan företag i USA måste betala dyrt för frakten över Atlanten. Föga överraskande är Universal Post Union ett FN-organ.

Till skillnad från många ekonomer tror jag Trump inser fördelarna med frihandel. Och att han chockhöjer tullarna, delvis för att kunna förhandla om global avreglering utifrån en styrkeposition.

Kanske går det vägen, kanske inte?

*Artikeln är från Trumps förra presidentperiod 2018.

BILD: Anti-Corn Law League i Storbritannien demonstrerar för frihandel. 1840-talet.