Kommer inte ihåg exakt årtal men någon gång runt sekelskiftet blev det tabu att uttrycka kritik mot invandring. Tidigare hade man kunnat orda ganska fritt om saken i byggbaracker, fikarum och varhelst människor samlas. Jag minns en pizzeria på Hisingen där ett gäng stamkunder sågade mångkulturen jäms med fotknölarna, utan att den chilenske pizzabagaren eller någon annan höjde på ögonbrynen. Ny Demokrati sågs som en samling underhållande knäppgökar och få brydde sig egentligen om Sverigedemokraterna. Utom ett gäng anarkister som retade sig på att de högtidlighöll minnet av Karl XII.

Det rådde alltså hyfsad mångfald på åsiktsmarknaden, utan att samhället brakade samman. Man kunde till och med skratta åt muslimer som under lunchrasten ställde sig på alla fyra och började mässa på arabiska. Alla kaféer jag kände till serverade n-bollar. Ändå var Sverige ett relativt trevligt och välkomnande land, tyckte dom invandrare jag kom i kontakt med.

I takt med att invandringen ökade skedde en upprensning i ”åsiktsträsket”. Det är oklart varifrån initiativet kom; kanske från myndigheterna, kanske från George Soros eller möjligtvis direkt från Allah. I alla fall blev det närmast brottsligt att ogilla det faktum att många nya folkgrupper etablerat sig i Sverige. Att stämplas som ”främlingsfientlig” kunde få katastrofala följder, såsom uppsägning, spolierad karriär och svartlistning på arbetsmarknaden. Inte sällan ledde det till personliga tragedier med skilsmässa och social utfrysning.

Så småningom myntades begreppet ”Åsiktskorridoren”.

I likhet med de flesta svenskar trodde jag åsiktskorridoren berodde på invandrardebatten. Därför kände jag viss tillförsikt när SD etablerats som riksdagsparti, Åsa Romson gråtit ut i TV efter flyktingkrisen och Tino Sanandaji skrivit boken Massutmaning. Nu skulle väl äntligen åsiktskorridoren försvinna.

Inget kunde vara mer felaktigt.

2016 vann Trump valet i USA, och vips fanns en ny åsiktskorridor på plats. Alla som kände minsta sympati för den nye presidenten blev hudflängda i media, i vänkretsen eller i fikarummet. Trump-sympatisörer eller Trump-neutrala gjorde klokt i att hålla tyst.

2017 briserade MeToo, varvid alla åsikter utom en bannlystes. Män i karriären pekades ut på ren hörsägen, och den som trädde till deras försvar riskerade att bli ”nästa häxa att brännas”. Oskyldiga hamnade i fängelse och en känd teaterdirektör tog sitt liv innan masspsykosen avklingade.

2018 briserade nästa bomb. Greta Thunberg skolkade från skolan! Alla som inte svalde klimatalarmismen med hull och hår, samt upphöjde Greta till nationalhelgon, anklagades för att vilja orsaka jordens undergång. ”Klimatförnekare” stämplades i pannan på alla som inte höll sig inom klimatkorridoren.

2020 var det dags för covid – och åsiktskorridoren blev smalare än någonsin. Den som inte lydigt tog sina vacciner och trodde blint på allt som kom från WHO, utsattes för en mobbningskampanj utan motstycke i modern tid.

2022 utbröt Ukrainakriget och den senaste i raden av åsiktskorridorer. Alla som inte tillräckligt övertygande uttrycker hat mot Putin, ryssar och allt som kommer från Ryssland, stämplas som landsförrädare. När Ukrainakriget slutat och Trump och Putin blivit sams, kommer troligtvis en ny fråga att hamna i fokus.

Varifrån kommer alla dessa åsiktskorridorer? Eller är det en och samma korridor, som ständigt fylls med nytt innehåll?

Platon, Patrik Engellau och många andra har uttryckt åsikten att demokratin – som förvisso är det yppersta av alla styrelsesätt – kommer att övergå i diktatur när den uppnått en viss grad av mognad. Frågan är hur detta kommer att ske.

Kommer ÖB Michael Claesson en dag att ta på sig mörka glasögon, ställa sig i TV-rutan och förklara att Ulf Kristersson frivilligt lämnat ifrån sig regeringsmakten, efter att han själv för landets bästa låtit bomba Rosenbad?

Eller kommer Karl XVI Gustav vid nästa högtidstal förklara att demokratin länge tjänat oss väl. Men att det nu är dags att avtacka regeringen och riksdagens alla ledamöter, för att i folkets intresse återinföra den absoluta kungamakten?

Eller kommer en permanent åsiktskorridor att etableras, där varje avsteg straffas hårt och skoningslöst? Jag nämnde tidigare att Allah kanske är inblandad, vilket förstås var ett skämt. Men faktum är att Muhammed för 1400 år sen etablerade en åsiktskorridor som i ett stort antal länder fortfarande gäller.

Ett tänkbart scenario är att FN spinner vidare på de mänskliga rättigheterna och författar ett dokument som i detalj reglerar lagstiftningen, hur den politiska makten ska se ut och hur avsteg från FN:s principer ska bestraffas. En sorts sekulära sharialagar, helt enkelt. En regering som upphöjer denna FN-stadga till grundlag, har därmed avskaffat demokratin.

Av sentimentala skäl kan vi ju behålla traditionen att lägga en röst i valurnan vart fjärde år. Men som symbolisk gest, utan verklig betydelse. Ungefär som att ställa ut ett grötfat till tomten på julafton.

BILD: Stillbild från filmen 1984 (1956).