Idag firar vi Fettisdagen. Det är en urgammal kristen tradition, en kvarleva från den katolska tiden, och den sista dagen före Fastetiden. På Fettisdagen fick man, som namnet antyder, frossa och festa så mycket man orkade. Och det behövde man nog också en gång i tiden, i det gamla bondesamhället, inför 40 dagars asketiskt leverne.

Numera kan Fastetiden innebära alla möjliga sorters fasta – allt från ”klimatfasta” till att avhålla sig från sociala medier och andra förströelser – men även i våra moderna dagar förväntas de troende även avstå från frosseri.

I Sverige är det semlan, eller fastlagsbullen, som blivit symbolen för Fettisdagen och ibland kallar vi också just den här tisdagen för Semmeldagen. I de anglosaxiska länderna kallas den ofta för Shrove Tuesday.

Ordet ”shrove” kommer av verbet ”shrive”, vilket är vad en präst gör när han avlöser en troende från hans eller hennes synder efter avlagd bikt – något som skedde just på fettisdagen. På just denna dag, som är den sista tisdagen före fastan, förväntas de troende nämligen bikta sig.

Dagen är för övrigt också känd som Pancake Tuesday, eller bara Pancake Day, och som namnet antyder står pannkaksfrosseri på menyn.

För några år sedan befann jag mig i New York på Fettisdagen och tillsammans med några vänner gick jag på en klassisk diner. Jag har nog aldrig sett så många olika pannkaksvarianter på ett och samma ställe – och jag tror aldrig pannkakor har smakat så gott heller. Men när jag är hemma i Sverige, då är det semla som gäller – antingen till en kopp starkt kaffe eller som hetvägg, med varm mjölk.

Till de mer kända fettisdagsfirandena hör förstås Mardi Gras i New Orleans och den stora karnevalen i Rio de Janeiro som avslutas just denna dag. Och även själva ordet karneval säger egentligen allt om vad det hela handlar om – översatt från det latinska ursprunget betyder det nämligen ”farväl till köttet”.

Pausen från kött och fet mat ska sedan pågå från ända fram till påskdagen, så undra på att man vill festa loss riktigt ordentligt på den där sista tisdagen innan tagelskjortan åker på.

I morgon, på askonsdagen, inleds så Fastetiden – den kristna. I år infaller den, åtminstone delvis, parallellt med den muslimska fastetiden Ramadan. Men medan statsministern och andra politiker med stjärnglittrande ögon önskar Sveriges muslimer Ramadan Mubarak är det desto mer sällsynt att de önskar landets kristna en välsignad fastetid.

Det är skillnad på folk och folk. Och framför allt är det skillnad på religion och religion.

Bilder: Semla med kaffe (skribentens foto) och skärmdump från Ulf Kristerssons Facebook-konto.