”– Det såg ut som att Trump och Vance gillrade en fälla. De ville förnedra och kuva Zelenskyj, säger Fredrik Wesslau, tidigare diplomat och nu forskare på centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet, till DN” (01/03).

Varför då? Skulle de inte kunna främja sina intressen och nå sina mål på annat sätt?

Naturligtvis. Men metoden att gillra bakhåll och genomföra överfall mot en – som de trodde försvarslös – är nuförtiden deras anfalls-, disciplinerings- och administrationsmetod. Med dessa metoder styrs USA efter Trumps maktövertagande.

Varför? Därför att i dessa metoder, i denna eklut har de alla doppats. Många nuvarande Trumpanhängare har varit hans bittraste motståndare under tidigare år. Nu har de böjt sig för Trumps brutala maktutövning och spelar med.

Hur kan det komma sig? Den amerikanske demokratin fungerar inte. Det system som landets medborgare varit – med rätta – så stolta över finns inte längre. Det finns ingen jämvikt som hålls uppe av motverkande krafter (checks and balances).

Alla som är beroende av den högsta politiska makten är rädda. De vet att Trumps maktutövning grundar sig på otyglat egenintresse och likgiltighet inför hävdvunna normer – och även gällande lagar, så länge han kan hålla sig utanför domstolarna – och dessas företrädare är också skrämda.

Hur kan det komma sig? Trump har lyckats genompolitisera landet, dvs. underställa alla andra maktgrupper den egna politiska makten, så som beskrivs i länken ovan.

Hur har det varit möjligt? Varför har hela den privata sektorn låtit sig kuva? Den traditionella hållningen i USA har varit att anse den privata sektorn vara viktigare och mer upphöjd än den privata.

Vance är ett lysande exempel, som förklarar mycket. Den klassresa han genomfört har gett honom en upphöjd position med stor fallhöjd. Han är ett övertydligt exempel på den rädsla som följer med framgång och den överdrivna beundran som också följer med den. Därav de framgångsrikas omättliga penninghunger. De vill ha många miljoner för att känna sig någorlunda säkra. Och ändå är de, som Vance, rädda. Han känner sig tvungen att vara minst lika brutal som Trump för att urskulda sitt tidigare avståndstagande gentemot denne och försvara sin nuvarande position.

Tidigare har den offentliga sektorn erbjudit större trygghet, vilket för många kompenserat dess lägre status och sämre villkor i övrigt. Det är inte längre så.

Just denna vidsträckta rädsla förde också Trump till makten. Han talade faktisk till de missgynnade människorna och orterna. Han beskrev inte människorna som ömkansvärda. Han gav människorna och platserna hopp – som han inte kommer att infria. Det kan han inte också om han ville, även om höjda tullar för någon tid kan dämpa strukturomvandlingen. Den blir bara så mycket häftigare senare. Och alla blir fattigare, också amerikaner, när handeln begränsas.

Men detta gör Trump inte av illvilja. Han förstår inte bättre. Han vill inte heller förstå – då skulle han inte längre kunna gorma om sina överförenklade lösningar.

Den svenska välfärdsstaten kritiseras alltmer och omformas också i vissa delar av regeringens politik. Det är nödvändigt och kan antagligen i någon mån leda till bättre verkningssätt, men det får inte gå så långt som i USA. Den rädsla som präglar och i vissa avseenden skadar detta stora land är inget att sträva efter.

Den medborgare i USA som står på egna ben och klarar sig själv har ersatts av den ängsliga, medgörliga och fega medlöparen.