Många av de så kallade debattartiklar som publiceras i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Dagens industri har organisationer av de mest skilda slag som avsändare. Det kan också vara personer med en hög position. Med andra ord handlar det om avsändare med plattformar.
Vanligtvis har artiklar av det här slaget två syften. Det ena är att sälja den egna plattformen, det andra är att få skattebetalarna att bekosta förslagen.
När någon kommer dragandes med ett förslag om att något bör göras finns det fyra frågor som förslagsställaren borde besvara:
- Vad är det som ska göras?
Det här brukar, om än i vaga former, de flesta ge en antydan om. - Hur ska det göras?
Att lägga ner en flygplats, förbjuda aktiebolag i vården eller utbildningen, bygga en ny stambana osv. medför många problem som måste lösas, samt kort- och långsiktiga konsekvenser att ta hänsyn till. Visar förslagsställaren en klar insikt om hur? - Vad kostar det?
Hur mycket kostar förslaget att genomföra? Det kan nog vara av visst intresse för läsaren att få veta om avsändaren har någon idé om vad kalaset kostar och om idén är rimlig. - Vem ska betala?
Löjligt ofta handlar så kallade debattartiklar med plattformar som avsändare om att fakturera skattebetalarna för förslagens kostnader.
Exempel på denna plattformslogik kan man läsa snart sagt varje dag. En debattartikel här i Dagens industri den 11 februari ger ett typiskt exempel. Centerpartiet månar om småföretagen. Partiet vill ”slopa arbetsgivaravgiften för ett företags tio första anställda under två år och halvera arbetsgivaravgifterna för ingångslöner.”
Kreditförsörjningen fungerar enligt skribenterna inte på den vanliga marknaden. ”Kreditförsörjningen för små företag måste fungera i hela landet, och staten måste se till att företag inte diskrimineras på grund av deras postadresser.”
Artikeln avslutas med det vanliga pratet om kompetensbrist och matchningsproblem – och att det är dags för regeringen att vakna upp.
Jag är en stor beundrare av småföretagare, men om man startar eller driver ett växande företag vet man – eller borde i alla fall veta – vilka villkor som gäller. Vad marknadsekonomi och kapitalism handlar om är inte bara att framgångsrika företag ger sina ägare en stor belöning, utan också att många företag går under. Det är inte minst det skapande förstörelse handlar om. Det är lätt att glömma den senare delen av uttrycket, men det är just den som rättfärdigar att kapitalisten kan få betalt för sitt risktagande.
Att, i Centerpartiets anda, låta skattebetalarna ta en stor andel av företagens risker bidrar till att minska omvandlingstrycket på marknaden.
Det är mycket möjligt att arbetsgivaravgifterna i Sverige är för höga, men då vill nog särskilt skattebetalarna ha genomarbetade svar på alla de fyra frågorna.
DET GODA SAMHÄLLET 