Ända till början av 2000-talet konsumerade medborgarna i Sverige nyheter via Public Service och de stora dagstidningarna som DN, SvD, GP och Sydsvenskan. På den tiden var SVT, SR och TV4 och tidningarna hyfsat objektiva. Man visste vilket block de företrädde, det borgerliga eller det socialistiska blocket.

Men så sakteliga började dessa medier, så kallade Mainstream Media, MSM, skifta karaktär. DN var, om inte först, i vart fall ärlig när dess nya chefredaktör Peter Wolodarski lät meddela att DN nu skulle bli agendasättande. SVT, SR och TV4 däremot hävdar fortfarande otroligt nog att de är objektiva och alltid varit det. Tittar man på SVT:s och SR:s anställdas politiska preferenser ser man en kraftig lutning åt vänster. De flesta tillhör MP eller V (1968 vänsterns vandring genom institutionerna), en stor grupp tillhör S, några tillhör C eller L och någon enstaka tillhör M. Men inte någon tillhör SD. Att inte en enda anställd ser sig som SD är anmärkningsvärt då var femte svensk faktiskt röstar på just SD.

Då stora delar av befolkningen, huvudsakligen de som röstar borgerligt, inte instämmer i detta har en helt ny typ av media vuxit fram; så kallade fria eller alternativa medier som e- och webbtidningar, poddar, TV-stationer, sajter, appar och sociala medier som Facebook, X/Twitter och Instagram etc. som helt ritat om mediavärlden. Dessa tillåter personer att skapa och dela information snabbt till många samtidigt, gärna på ett effektivt sätt och i realtid. Det är nätverk som knyter samman kluster av människor. Alla dessa medier har gjort MSM nervösa och de försöker på olika sätt att minska deras inflytande – dock inte genom att förändra sig själva.

En av de första fria medierna var webbtidningen Bulletin som 2020 startades av bl a Tino Sanandaji, Pontus Tholin, Thomas Gür och Paulina Neuding. Fokus skulle ligga på kvalitetsjournalistik och rekrytering av stjärnskribenter. Tidningen möttes dock snabbt av kritiska och sura reaktioner från MSM. SVT skrev att Bulletin påminde om ”en låtsastidning gjord av en skolklass” och DN talade om ”amatörernas lekstuga”. Bulletin värvade inför starten flera kända profiler med bakgrund inom borgerlig media och politik som Paulina Neuding, Ivar Arpi, Alice Teodorescu, Per Gudmundson, Lars Leijonborg, Mauricio Rojas och Jan Sjunnesson. Tidningen fick en svår start med skandaler och interna bråk och 2022 försattes Bulletin i konkurs. Problemet var nog ”för många cowboys och för få indianer”, eller för många stora egon på samma plats. Idag fungerar dock Bulletin utmärkt.

Andra exempel då fria medier är Smedjan som drivs av Timbro, SwebbTV, en privat TV-station av Mikael Wilgert, Epoch Times som är både pappers- och nättidning med antikommunistisk vinkel, Access TV (som är utmärkt, vad SVT borde vara) och magasin, Ledarsidorna med Johan Westerholm, poddar med bland andra Henrik Jönsson, Ivar Arpi med ”Rak höger”, Chris Forsne, Malin Ekman, Joakim Lamotte, Rebecca Weidmo Uvell, Christian Peterson, Caterina Janouch och Alice Teodorescu. Vidare finner man ”Nu fan räcker det” med Per Ström, Riks tv-kanal och tidningen Samtiden som står SD nära liksom Nya Tider, Fria Tider och Avpixlat gör, och Hotspot/Världen idag, ett samtalsprogram om kristen tro, kultur och samhälle och många fler därtill.

Jag har tre kommentarer på detta fenomen:

För det första är det fantastiskt att det nu finns en uppsjö av alternativa medier som medborgarna kan avnjuta, bilda sina egna uppfattningar och inte vara beroende av Public Service och de stora etablerade tidningsdrakarna.

För det andra tar det mycket tid att följa med i alla dessa medier. Är man ”news junkie” måste en stor del av dagen ägnas åt att följa debatten i både SVT, SR, TV4, DN, SvD samt alla Fria medier och även sociala medier som Facebook, Instagram, X/Twitter etc.

För det tredje blir det väldigt kostsamt. Några av dessa fria medier är gratis, en viss tid i varje fall, medan de flesta nu försöker livnära sig på gåvor (swish-horor som MSM kallar dem) och prenumeranter. Detta innebär flera tusen kronor per år om man vill följa flera skribenter. Public Service betalar vi via skattsedeln medan resten av MSM och alla fria medier måste finansiera sig själva. Flera av dagstidningarna får idag presstöd av skattebetalarna men trots detta är idag Aftonbladet nära att läggas ner, ”troligtvis” på grund av konkurrensen från alla ovannämnda fria medier.

Man skulle kunna tänka sig att presstödet – om det nu överhuvudtaget bör finnas kvar – utökades/ändrades så att även innefatta vissa av dessa fria medier om de når upp till ett x tusen prenumeranter. Detta skulle innebära att de etablerade tidningarna fick konkurrera med dessa nya fria medier om presstödet.