Så är då dagen för vapenvila inne, i alla fall om Hamas håller sitt löfte och släpper de få ur gisslan som de har lovat. I gengäld krävs förstås att Israel ska släppa hundratals dömda brottslingar ur sina fängelser, kriminella som nu blir en förstärkning för Hamas i deras antisemitiska terrorgärning.

Israel går med på det för att Israel är en demokrati som värnar sina medborgare. Gaza är en religiös diktatur som styrs miserabelt av en hord terrorister, som hänsynslöst utnyttjar sitt eget folk i antisemitiskt syfte men ändå har stöd av en majoritet av dem och av påfallande många nyttiga idioter i väst.

Vårt public service och de stora drakarna är ständigt fyllda till brädden av snyfthistorier, siffror och statistik som de fått sig till livs av terroristregimen och som de sväljer utan att reflektera. Pogromen 7/10 2023, och den islamistiska krigsförklaringen mot Israel och det judiska folket, undviker man i mesta möjliga mån att nämna.

Dagens Nyheter berättar inlevelsefullt om stackars Toufic Sharabati som har hela tio släktingar i israeliska fängelser och som är grymt missnöjd med avtalet. Bara något tusental dömda terrorister för 33 gisslan, vilken skymf! Israel borde ju ha släppt alla, allt annat är brottsligt.

Hans väntan är ”olidlig” får vi veta. Hur känns väntan för gisslans anhöriga? Det får vi inte veta eftersom DN inte bryr sig.

Toufic Sharabatis släktingar är medlemmar i Fatahs väpnade gren Al-Aqsa-martyrerna, och har dömts för terrordåd mot Israel. Men i hans värld är de ”frihetskämpar” och nu är han orolig över att de inte ska vara med på listan över de dömda brottslingar som ska släppas.

Honom pratar DN:s reporter med som vore han vilken vanlig civilist som helst. Det är direkt skamlöst.

Samma sak med den hijabförsedda kvinnan i SVT:s reportage. Hon berättar tårögt att hennes son och hennes brors barn har dödats men i samma andetag omnämner hon dem som ”martyrer”.

Det betyder i klartext att hon ser attackerna mot judar som ett heligt krig och sannolikt sympatiserar med Hamas. Men självklart får hon ingen följdfråga på det av SVT:s reporter, det skulle ju inte gå an.

Ingen pratar om familjen Bibas, om syskonen Ariel och Kfir, som kidnappades den 7/10 och som kanske inte ens lever längre.

Ingen bryr sig om Naama Levys blodiga byxor eller om de trofébilder Hamas och deras anhängare kablat ut på våldtagna, torterade och djupt traumatiserade judiska flickor.

Familjen Bibas och Naama Levy är med på listan över de första 33 gisslan – varav endast tre (!) ska släppas idag – men ingen vet i vilket skick de är när de överlämnas. Om de är döda kan vi räkna med att Hamas kommer att påstå att de dött i ett ”israeliskt anfall” och att detta påstående får stå oemotsagt i våra medier.

De är offren som de svenska medierna struntar i.

Det är sanslöst vidrigt.

Foto: Ariel Bibas, Kfir Bibas och Shiri Bibas, kidnappade från kibbutzen Nir-Oz. (Bring Them Home Now)