DGS: s skribent Jan-Olof Sandgren hade häromdagen här ett intressant inlägg om kristendomen och islam och funderingar om dessa.

”Både islam och kristendomen är överens om att Gud är ofelbar. Det som kommer från Gud kan inte ifrågasättas av ofullkomliga människor. Man är också överens om att bästa källan till Guds vilja är de heliga skrifterna; Bibeln respektive Koranen. Ingen av skrifterna författades dock av Gud själv, utan han lät mänskliga undersåtar hålla i pennan vilket öppnar för viss osäkerhet. Även om Muhammed var fullkomligast bland profeter, var han ändå inte Gud. Kristendomens Gud har det enormt mycket enklare”.

En kommentator skriver: ”Människor vill tro på något. De flesta i alla fall. Finns en tro som gäller i det samhälle folk föds in i så anammar de flesta den tron. På senare år har i alla fall många i västerlandet lämnat den kristna tron. Många struntar i att tro på något annat än sin egen förmåga, detta är bra. Andra vill ha en tro, klimatreligionen anammas av några”.

Men tänk om det inte finns någon gud, då faller alla teser om en religiös huvudman för alla religioner uppe bland molnen. Som skämtteckningen här visar är det varken kristendomen, islam, judaismen eller någon annan religion som härskar, utan de gamla grekernas gud Zeus. Eller varför inte vikingarnas gud Oden. Kanske har vi dock alla något i oss, typ en helig ande, som ger oss ett samvete och känsla för vad som är rätt och fel? Teckningen kan kanske ge upphov till eftertanke.