En tendens i flera västerländska samhällena under det senaste halvseklet har varit att genomgående prioritera globala frågeställningar på bekostnad av det egna landet centrala behov. Detta gäller inte minst Sverige. Vill man ha kvar det egna landet eller vill man hellre försvinna in i en slags global identitet? Jag är dessvärre rädd att framtidsutsikterna är ännu mer bekymmersamma. Jag får allt svårare att se hur landet skall kunna ta sig ur den radikala omvandling som man utan djupare analys har gett sig in i. Frågan är snarare vad blir kvar av landet i en icke alltför avlägsen framtid?

Två primära frågor kräver analys och nödvändiga åtgärder.

Landets framtida befolkningsutveckling och förmågan att klara sin energiförsörjning.

1. Befolkningsfrågan

Under förutsättning att befolkningen i ett land skall bevaras krävs att varje kvinna föder minst 2 barn (TFR, Total Fertility Rate). Eftersom några barn kommer att avlida innan de nått reproduktiv ålder räknar man med att fertilitetstalet i genomsnitt är något högre, eller 2.1. Under de senaste 50 åren har fertilitetstalet i globalt medelvärde gradvis minskat och i stort sett halverats från omkring 5 under 1960-talet till 2.3 år 2023. TFR varierar kraftigt från land till land. Det ligger över 2.1 i de flesta afrikanska länder men under detta värde i det stora flertalet länder utanför Afrika. Det högsta värdet har Niger med 5.0 och det lägsta Sydkorea med 0.7. Medelvärdet inom EU 2022 var 1.46. TFR är i stort omvänt korrelerad med HDI, Human Development Index . För det stora flertalet länder inom EU är antalet personer i varje ny generation färre än i den föregående generationen. Befolkningsökningen överstiger fertilitetstalet på grund av stigande livslängd, vilken i globalt medelvärde har närmast fördubblats under de senaste 75 åren. I flera länder med låga fertilitetstal som Sverige beror befolkningsökningen däremot nästan uteslutande på den mycket stora invandringen.

Sker inga ändringar i de låga fertilitetstalen är det oundvikligt att en befolkning med låga tal gradvis kommer att försvinna. En markant folkminskning är redan på gång i länder som Japan och Sydkorea men även i Kina och Ryssland. I främst Västeuropa och länder som USA, Kanada och Australien är det främst den höga migrationen som förhindrat en folkminskning.

Mycket tyder på att även den globala befolkningsökningen närmar sig ett maximalt värde under de närmaste decennierna för att sedan snabbt börja minska under antagandet att även Afrika får lägre födelsetal i takt med förbättrade levnadsförhållandet. Låga födelsetal och en hög invandring innebär emellertid att de flesta europeiska länder redan under innevarande sekel sannolikt kommer att bytas ut av migranter med sitt ursprung i länder med hög fertilitet.

2. Energipriserna knäcker verkstadsindustrin

På grund av företagsamhet och allmän duglighet i kombination av lätt tillgänglig fossil energi i form av främst kol, lyckades flera länder i Europa skapa starka och livskraftiga samhällen, vilka under flera århundraden spelat en central roll i den globala utvecklingen av avancerade och framgångsrika nationer. Inte minst var tillgången på fossil energi avgörande för det tidiga

och mycket framgångsrika industrialiseringen. Utan lätt tillgängligt kol hade varken Storbritannien eller Tyskland kunnat genomföra den väldiga och snabba uppbyggnaden av sina länder under främst de senaste två århundradena, vilket även indirekt bidrog till den framgångsrika svenska industrialiseringen från slutet av 1800-talet. De svenska naturtillgångarna i form av skog och malm började också utvecklas och med tillgång till välutbildade ingenjörer kunde man också utveckla den stora mängden vattenkraft vilket lade grundet för Sveriges modernisering av industri och samhälle. Under 1970-talet följde sedan den svenska utvecklingen av kärnkraften som tillsammans med vattenkraften garanterade billig energi som till viss del kunde kompensera landets nackdelar av såväl ett semi-arktiskt klimat som en långsträckt geografi.

En annan väsentlig komponent i de europeiska utveckling var en delegering av praktiska beslut till kunniga ingenjörer och en liberaliserad ekonomi. Den politiska makten som tidigare dominerats av kungar, kyrka och tillhörande överhet fick allt mindre inflytande vilket var en förutsättning för den snabba framgången.

Vad som hänt under de senaste decennierna är dessvärre tillkomsten av en annan slags överhet vilka använt miljömässiga kriterier för att bygga upp sin makt. Fossila utsläpp i form av partiklar och växthusgaser som koldioxid har setts som ett närmast existentiellt hot samtidigt som utbyggnad av kärnkraften närmast upphört eller till och med lagts ned i en del länder. Den politiska miljörörelsen har bidragit aktivt till att underminera den svenska kärnkraftindustrin. Att ersätta allt detta med vindkraft och solenergi har visat sig allt ogörligare och allt tyder i dag på att sol och vind inte ensamt kan klara energiförsörjningen tillförlitligt och till ett rimligt pris.

Det politiska samhället som i flera fall mot bättre vetande drivit på omläggningen har visat sig vara lika okunniga som tidigare kungar, kyrka och överhet med följd att delar av den industriella verksamheten i främst Europa har gradvis flyttats till länder som Kina, Indien och även USA som kunnat erbjuda rimligare energikostnader. En följd av en sådan förflyttning är emellertid att Europa alltmer förlorarat det yrkeskunnande som hänger samman med industriell produktion. I en värld som fortfarande rymmer risker för krig och ofärd blir följden att Europa inte kan hävda sig längre. Man kan knappast räkna med att importera krigsmaterial från länder som är potentiella fiender.

Så situation är nu den att Europa inte bara står inför ödet att förlora sin egna befolkning utan även möjligheterna att hävda sig industriellt då viktiga industriföretag läggs ned eller flyttas till andra delar av världen som kan producera energi till rimligt pris. Utan amerikanskt bistånd kan knappast Europa ens klara det egna försvaret längre.

Det är absolut nödvändigt att Europa börja inse situationens allvar och inte som en tidigare svenska statsminister som med tom blick utropade: ”Vi såg det inte komma!”

Det är flera av oss som sett det komma och vi kräver idag att bli lyssnade till!