Muslimerna har avhumaniserats så till den grad i västvärlden att deras lidande knappt leder till en axelryckning hos de förmodat ondskefulla västerlänningarna. Det hävdar den centerpartistiska EU-parlamentarikern Abir al-Sahlani i en debattartikel i Expressen, där hon också skriker efter hårda tag mot Israel och påstår att det är rasistiskt att kräva att muslimer ska anpassa sig till västerländska värderingar.

Abir al-Sahlani är själv irakier och kallar sig för ”liberal muslim”. Trots sin påstått liberala inställning är hon dock fullkomligt oemottaglig för alla former av kritik mot islam. Att det som hon väljer att kalla ”hat” mot muslimer främst handlar om skepticism mot islam väljer hon att bortse ifrån, om hon ens inser det.

Hon låtsas heller inte om att det finns fog för denna skepticism då islam är en religion som är ojämlik till sin natur och som, i de länder den praktiseras som statsreligion, utgör en förtryckande ideologi. Det faktum att både politiker och privatpersoner numera talar mer öppet och obesvärat om skillnaderna mellan muslimska värderingar och västerländska – och därmed också uppmärksammar de samhällsproblem som islam för med sig – ser hon som något alldeles fruktansvärt.

Den moderna extremhögern har sedan millennieskiftet aktivt exploaterat antimuslimska stereotyper och använt dem som en mobiliserande politisk kraft. Rasismen mot muslimer användes för att legitimera föraktet mot den liberala demokratin. skriver hon och fortsätter:

Våldet, fattigdomen, arbetslösheten och kriminaliteten bland personer från muslimska länder i de västerländska förorterna fick bildsätta hotet som skulle krossas. Inom några år var hatet och hoten mot muslimer överallt, i varje kommentarsfält, på varje forum och på gatan. Utvecklingen skedde över hela västvärlden.

Det är ingen hejd på hennes känslosvall, och hennes glödande hat riktar sig inte bara till politikerna utan även till folket, de hon kallar ”gräsrötterna”:

Gräsrötterna flockades till de snabbt växande anti-muslimska partierna. Hatet mot muslimer var ofrånkomligen en avgörande pusselbit i Sverigedemokraternas framfart. Varje tanke på rasism mot muslimer viftades undan av dessa partier. Muslimerna var de riktiga rasisterna, de riktiga antisemiterna. De fick bära skulden för de hatideologier som funnits i Sverige och andra europeiska länder långt innan migranter från muslimska länder ens hade satt sin fot i dem. 

Eller hur. För i de muslimska länderna finns det minsann inga ”hatideologier”, ingen antisemitism. Bara en allt överskuggande godhet, rättskaffenhet och fromhet, om Abir al-Sahlani får säga sin mening.

Skulden för den misslyckade integrationen lägger hon helt på svenskarna. Vi har ju fräckheten att ställa krav på anpassning till våra västerländska regler och lagar:

Integration blev i all väsentlighet till en fråga om hur muslimer ska anpassa sig till vissa värderingar. Man pratade inte längre om muslimer som människor av kött och blod i den offentliga debatten. De var inte längre människor med känslor, drömmar för framtiden, och en vilja att skapa en framtid för sig själv och andra. 

Det är sådan rappakalja att man undrar hur hon överhuvudtaget kunnat få ett politiskt uppdrag i ett svenskt parti. När man dessutom betänker hur hon beter sig i EU-parlamentet kan man fundera ytterligare ett varv över Centerns värdegrund.

Abir al-Sahlani har, sedan det islamistiska terrordådet 7 oktober förra året (som hon yttrat sig ytterst lite om), tagit allt starkare ställning mot Israel. I EU-parlamentet äntrar hon gärna talarstolen i full Palestinamundering, samtidigt som hon uppmanar parlamentet att inte ”välja sida”. Skulden för Hamas terrordåd lägger hon på Israel.

Allt sammantaget gör detta mig oerhört misstänksam mot Abir al-Sahlani. Har hon alls någon förankring i den västerländska demokratin? Eller ligger hennes lojalitet någon helt annanstans?

Länken till artikeln fick jag skickad till mig av en god vän och kollega. Han skriver:

”Förutom att den är taffligt och övedrivet känslosamt skriven är den helt substanslös. Förstår inte hur Centern har kunnat godkänna detta, om de nu gjort det. Ingenstans tar al-Sahlani upp de uppenbara värderingskrockar som islam och islamism för med sig – värderingskrockar även mot värderingar hennes eget parti står för. Aversionen mot islam uppstår ju inte ur ett vakuum som hon vill förmedla, utan ur högst reella värderingskonflikter. Förvånad när jag läste artikeln, pryonivå. Vad tycker du?”

Den frågan är lätt att svara på: Jag håller med om vartenda ord.

Foto: Skärmdump Youtube