
Den så kallade islamistiska/muslimska ”kampanjen” mot socialtjänsten är inte en kampanj och kommer inte att ta slut på många år.
Man kallar problemet en ”kampanj” för att förminska det och få det att framstå som något konstruerat och övergående.
Nyligen stängdes socialtjänstens kontor i Botkyrka på grund av hot mot personalen.
”Vi har tagit hand om vår personal och nu kommer vi att stärka upp verksamheten med väktarbevakning”, sade Lennart Agén, pressansvarig i Botkyrka kommun, till Dagens Nyheter.
I tidningen Sunt arbetsliv (15/8 2023) kan man läsa om hur hoten mot socialtjänsten ökar och om vad det kan bero på:
”Man har fattat ett obehagligt beslut som inbegriper i en familjs inre krets. Man kanske har omhändertagit ett barn under lite stökiga förhållanden.”
I artikeln får man också reda på varför personalen i många fall avstår från att anmäla. En av de intervjuade säger:
”När man ringer polisen för att anmäla detta så blir man varse att man kommer behöva stå med sitt namn och hela sin identitet, och vara med i en process mot de människor som hotar en och får en att må dåligt.”
Min teori är att socialtjänstens kontor i förorterna steg för steg kommer att ”fortifieras”.
I artikeln kallas ”kampanjen” mot socialtjänsten ”desinformationskampanj”.
Så citeras det här stycket från regeringens hemsida:
”Sedan december 2021 sprids desinformation om att svensk socialtjänst omhändertar muslimska barn utan rättsligt stöd. Enligt Myndigheten för psykologiskt försvar, MPF, finns inga indikationer på att kampanjen kommer vara över i närtid. Medarbetare i socialtjänsten hotas och i värsta fall riskerar detta att leda till att barn i Sverige inte får det stöd av samhället som de har rätt till.”
”Kampanjen” startade inte 2021 och kommer inte vara över i närtid.
De som ”kampanjer” sprider nämligen inte desinformation. De hävdar att den svenska staten ”rövar bort” barn.
Och det är sant. Den svenska staten tar barn från familjer. Med tvång. Det kallas ”omhändertagande mot vårdnadshavarnas vilja”. Se Socialstyrelsens hemsida här
Konflikten består i att staten, och de som försvarar staten, inte vill använda ordet som ”bortrövande” eller ”kidnappning” eftersom man menar att staten agerat både lagligt och moraliskt.
Motståndarna, ”desinformationskampanjarna”, menar dock att staten visserligen agerat lagligt, alltså i enlighet med sin egen lag, men inte moraliskt.
De två sidorna har olika syn på vad som är moraliskt. På vad som är god barnuppfostran.
De två sidorna har olika syn på hur mycket makt staten ska tillåtas ha över familjen. Enligt motståndarsidan är i stort sett varje ingrepp i familjens inre liv ett övergrepp.
Den här konflikten är djup och organisk och kommer inte att gå över i närtid.


