Alla människor kan uttala mindre ogenomtänkta saker, vissa mer än andra. Men de flesta får en andra chans, ofta även en tredje och en fjärde. När Gina Dirawi havererade i antisemitiska uttalanden byggde SVT en skyddsmur kring hennes person och lät henne leda Melodifestivalen. Och efter att Stina Wollter spridit antisemitiska konspirationsteorier kontrakterade SVT henne för en egen programserie.

För vissa finns dock ingen förlåtelse alls. Som min väninna, till exempel, som var tidig med att ifrågasätta sådant som andra inte vågat förrän på senaste åren. Hon är fortfarande en paria, har svårt att få jobb och tvingas stå ut med elakt förtal.

Allt handlar om vilken politisk övertygelse man har. Är man vänster, eller vad man nu ska kalla det när man sjunger i kören och hoppar på de pk-trender som råder för tillfället, blir man aldrig kvar ute i kylan särskilt länge. Då är man skyddad av ”värdegrunden”, oavsett hur man beter sig. Det har vi sett på Henrik Schyffert, som skrev på sociala medier att han ville ”runkbajsa” någon i munnen men ändå behåller sin plats i finrummen.

Har man däremot modet att gå emot strömmen, då är det annat ljud i skällan. Den som vågade kritisera islamismen i början av 2010-talet, när Mehmet Kaplan arrogant jämförde IS-terrorister med frihetskämpar, blir fortfarande betraktad med misstänksamhet av kulturetablissemanget – trots att de flesta numera medger att IS är en terrororganisation.

Samma sak med kritik mot invandringspolitiken. De som kritiserade Reinfeldts öppna hjärtan och Löfvens öppna gränser när det begav sig är fortfarande utfrysta – ändå har de flesta som då ivrade för massinvandringen erkänt att de öppna gränserna var ett förödande misstag.

Min väninna var som sagt tidig med att säga det som man andra inte vågade. Det kostade på. Hon blev snabbt av med både arbete och ära men har likväl stått rakryggad och tagit stark ställning mot totalitära ideologier som nazism, kommunism och islamism.

Idag säger både politiker och ledarskribenter samma sak som hon sa för tio år sedan. Hon borde med andra ord vara förlåten för längesen. Men det är hon inte. Hon misstänkliggörs fortfarande. Varenda gång hon söker ett jobb är det någon där och viskar onda rykten i örat på den potentiella arbetsgivaren.

Så ser det ut i demokratin Sverige idag, 2024. Den som har fel ”värdegrund” blir aldrig förlåten.

Foto: Gina Dirawi på Elle-galan, där hon berättar om att hon är redo för en ny ”comeback”. (Youtube)