Då och då kommer det snyftreportage om invandrare som har det så svårt i Sverige att de måste återvända till sina hemländer. Nu senast är det malliga DN som engagerat berättar om en krögare från Irak som lider så av det svenska gängvåldet att han väljer att flytta hem till Irak. Frågan som infinner sig är: Vart ska vi infödda ta vägen när utländsk klankriminalitet tar över det offentliga rummet?

DN:s krögare lämnade ”krigets Irak” för en framtid i Sverige och startade en restaurang i en förort, får vi veta. Läsaren får veta att han täljde guld i Sverige de första tio åren (han har en Rolexklocka på armen, för den som vill anteckna det i intresseklubbens loggbok) men ack och ve, sedan började Sverige skakas av dödsskjutningar, flera i hans eget område. Och nu flyttar han hem till Irak igen.

”Det är mycket säkrare än i Sverige” slår han fast.

DN började skriva om krögaren redan för flera år sedan, men inte förrän nu när han är trygg och säker och har börjat ett nytt liv hemma i det Irak som han lämnade ”vågar” han prata öppet om sina upplevelser i otrygga Sverige.

Och visst. Att driva restaurang i ett så kallat ”utsatt” område (ni vet, ett sånt där område som det strösslas skattepengar över men där en stor del av invånarna likväl väljer att en kriminell bana och därmed utsätter resten av samhället) är säkert ingen dans på rosor. Men för den irakiske krögaren är det uppenbarligen bara flytta hem igen – han säger dessutom att han ”lever som en kung”.

Så varför är det just hans känslor som ska avhandlas i DN? Varför är det synd om honom? Han har levt gott i Sverige i tio år – och nu lever han ännu godare i sitt hemland.

Varför letar man inte rätt på en infödd svensk istället? Det är inte svårt att hitta för överallt idag lever infödda svenskar som ser sitt land gå under på grund av kriminalitet, korruption och maktmissbruk som har sin grund i invandringen.

Det skulle vara av betydligt större allmänintresse eftersom infödda svenskar inte har någonstans att ta vägen när Sverige vittrar sönder. Vi är ju redan hemma – i ett hem vi inte längre känner igen.

Så vart ska vi ta vägen när polisen överlämnat våldsmonopolet i gängens händer, och när alla försök till att rensa upp på gatorna betraktas som rasism och diskriminering?

Ska vi höra efter med den irakiske krögaren om hans land vill ta emot oss och ge oss samma möjligheter som han fick när han flyttade till Sverige?

Foto: Skärmdump DN