Ibland försöker jag sätta mig in i hur folk tänker. Som intellektuell utmaning påminner det lite om att lösa korsord. Man fyller tomma rutor med begripligt innehåll för att få lodrätt och vågrätt att haka in i varandra, tills det inte återstår några vita fläckar och man känner tillfredsställelsen av att ha skingrat ett mysterium.

Politiker är i allmänhet enkla ”korsord” att lösa. Dom tänker förmodligen på hur dom ska bete sig för att inte bli hudflängda i media, få behålla sina jobb ännu en mandatperiod och inte göra sig ovän med personer dom kan behöva i framtiden.

Islamistiska självmordsbombare är också lätta att begripa. Har dom väl fått hundraprocentiga garantier att få tillbringa evigheten tillsammans med 72 oskulder, är det ett rimligt pris att spränga sig själv i luften. Att skada eller döda andra kan vara ett problem om man själv bär ansvaret, men knappast om man handlar på uppdrag av Gud.

Men sen finns det fall som är svåra att dekryptera, ungefär som söndagskrysset i DN. Ta till exempel personerna på bilden (ovan) som nyss har kastat en burk ärtsoppa mot två Van Gogh-målningar på National Gallery i London. Hur tänkte dom?

Aktivistgruppen ”Just Stop Oil” är en avknoppning av ”Extinction Rebellion” och har bland annat gjort sig kända för angrepp mot kulturinstitutioner. På deras meritlista finns British Library, Royal Albert Hall, Madame Tussauds vaxkabinett och inte minst nationalklenoden Stonehenge. Attacken mot Van Gogh för drygt en vecka sen är en i raden av aktioner mot konstmuséer. En sak jag som korsordslösare frågar mig är hur en kastad soppburk kan påverka användningen av fossila bränslen. Kommer världens oljekonsumenter att lägga sig platt, inför hotet att fler konstverk riskerar att vandaliseras? Eller tror man att övriga museibesökare kommer att skåda ljuset och själva börja kasta soppa omkring sig – ända tills regeringen inte längre kan hantera situationen utan tvingas överlämna makten till någon engelsk variant av ”Återställ våtmarkerna”?

Jag söker förgäves efter ledtrådar. Allt jag ser är tre patetiska idioter som just förstört ett värdefullt konstverk, till synes helt i onödan. Scenen kunde vara hämtad ur en sketch av Monte Python. Men själva uppfattar dom sig antagligen så här:

Just Stop Oil’s kulturintresse kanske delvis har att göra med personlig säkerhet. När de genomfört sina protester ute på gatorna, där bensinbilarna finns, har det ibland sett ut så här, så här eller så här. Den brittiska allmänheten, som hindras komma till jobbet eller missar en viktig fotbollsmatch verkar inte helt införstådda med icke-vålds-principen. Kanske en påminnelse om att verkliga revolutioner, som den som skildras i Delacroix målning, är blodiga tillställningar där även företrädare för den goda sidan råkar illa ut. Och då har man ändå inte försökt bränna en koran – vilket vore långt mer logiskt än att ge sig på van Gogh eftersom en stor del av världens olja produceras av muslimer.

Muséerna erbjuder i alla fall en trygg miljö, där farliga saker sällan inträffar. Van Gogh är inte där och kan försvara sig och museibesökare är inte den sortens människor som organiserar lynchmobbar. I väntan på att omvärlden ska upptäcka aktivisternas storhet, kan de se fram emot att bli helgonförklarade i den egna Facebookgruppen. Vad vi ser på bilden är alltså en ”revolution för fega”.

Jag vill gärna komplettera bilden med Stefan Torssells utmärkta analys av ”vänstermänniskor” (till vilka man får räkna soppterroristerna). En psykologisk störning som kännetecknas av att man misslyckats med att etablera en vuxen identitet.