Tusentals svenskar ägnar sig åt körkortsfusk, skriver Dagens PS. Men naturligtvis handlar det inte om svenskar. Det handlar om utomeuropeiska invandrare, som bor i Sverige men som åker till andra EU-länder och får sina körkort omvandlade till europeiska.

Att svenskar som folkgrupp nu anklagas för att i stor skala ägna sig åt körkortsfusk är naturligtvis djupt kränkande. Det är dessutom fake news, vilket snabbt visar sig i artikeln:

”Många av de som bor i Sverige åker till andra länder i Europa för att få sina körkort från länder utanför EU utbytta till europeiska. Sedan, smarta som de är, kommer de tillbaka till Sverige och byter det europeiska körkortet till ett svenskt – utan att behöva göra ett enda svenskt körprov.

Just nu kan Transportstyrelsen inte stoppa det här fusket. Så länge som personen har ett giltigt körkort från ett annat EU-land och bor i Sverige är det ju enligt lagen okej.

Förra året bytte ungefär 15 000 personer ut sina utländska körkort till svenska, och nästan 90 procent av de körkorten kom från andra EU-länder. Det riktigt galna är dock att nästan 24 procent av de här EU-körkorten egentligen kom från länder utanför EU från början.”

Det här tramset om ”svenskarnas” körkortsfusk är på samma låga nivå som protesterna mot Reva, då det på allvar skrevs om att det var orättvist att göra utlänningskontroll på folk som såg utländska ut. Nej, om man inte begärde legitimation av Lasse, Bosse och Olle skulle man minsann inte kräva legitimation av Hassan, Hussein och Ali heller. Och vips upphörde det initiativ som kunde ha inneburit en mer positiv samhällsutveckling.

Att svenska medborgare beskrivs som ”svenskar”, framför allt när det handlar om något negativt, ser vi hela tiden numera. Foxtrotgänget och de andra utländska kriminella klanerna beskrivs som ”svenskar”, invandrarna som attackerade israeliska ambassaden i Stockholm och Köpenhamn likaså. När svenska elever gör dåligt ifrån sig i skolan är det ”svenska” elever som har dålig läsförståelse och skrivkunnighet trots att alla vet att det är invandrade elever som har mest problem med den biten.

Medierna använder också gärna svenskheten för att väcka sympati. Det ser vi just nu, när det gäller ”svenskarna” som åkt till Libanon trots regeringens avrådan. Mediehusen och oppositionen försöker överträffa varandra i vem som i starkast ordalag kan fördöma regeringen för att de inte använder skattebetalarnas pengar för att ”hämta hem” dem.

Men ett påstående blir inte sant bara för att man upprepar det i parti och minut. Folk blir inte plötsligt ”svenskar” bara för att tidningarna väljer det uttrycket.

Jag blir mer och mer övertygad om att det här en medveten strategi som alla main stream-medier följer för att sakta men säkert hjärntvätta oss att tro att det räcker med ett medborgarskap och en svensk adress för att man ska bli svensk. Vi ska inte tro att det finns någon svensk etnicitet eller kultur – kriminella klaner (och ”flyktingar” som reser hem på semester”) är minsann lika svenska som midsommar, kräftkalas och kanelbullens dag.

Om nu midsommar, kräftkalas och kanelbullens dag ens är särskilt svenskt överhuvudtaget, förstås. Intendenterna på de statliga museerna gör allt för att upplysa om att så inte är fallet och att vår kultur inte existerar.

Frågan är hur länge vi ska låta oss matas med att det är ”svenskar” som står för kriminaliteten i det här landet. När får vi nog?

Foto: Skärmdump Dagens PS