Principen att både äta kakan och ha den kvar är en ledande dogm för det svenska politikerväldet och det ledande byråkratskiktet inom svensk offentlig förvaltning. Om valet står mellan att lösa ett faktiskt existerande problem, till exempel den svenska skolans vikande resultat, och att göra en utredning om hur man eventuellt kan försöka lösa skolornas kompetensproblem i framtiden framstår det senare alltid som det mest attraktiva alternativet. Med sådana utredningar behöver man inte störa de högre byråkratskiktens administrativa ordning med något så jordnära och konkret som hur man lär barn att läsa. Man kommer i alla fall att ha gjort nya utredningar innan planeringen ska konfronteras med verkligheten i form av stökiga elever som inte kan multiplikationstabellen.

Den som är eller har varit centralbyråkrat vet att jobbet är en ganska behaglig livsstil som man inte vill riskera med en massa pedagogiska experiment som visserligen kunde förbättra skolbarnens läsförståelse men samtidigt rubba byråkratins cirklar.

Organisation for Economic Co-operation and Development, OECD, är en internationell förening för 38 medlemsländer som ägnar sig dels åt gemensamma angelägenheter som ekonomiska analyser och produktion av statistik, dels åt särskilda konsulttjänster åt medlemmarna som dessa får betala i särskild ordning. En av de mest uppmärksammade konsulttjänsterna är Pisa-undersökningarna som mäter femtonåringars kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap i de länder som vill betala för att bli mätta. Ett tiotal sådana undersökningar har genomförts sedan millenieskiftet. Ytterligare en undersökning ska genomföras våren 2025.

På det hela taget har Sverige under den perioden uppvisat försämrade resultat. ”De svenska resultaten i matematik och läsförståelse är nu tillbaka på samma nivåer som 2012, då Sverige uppnådde sina hittills sämsta resultat i dessa ämnesområden”, skrev Skolverket på sin hemsida i slutet av 2023. År 2022 visade det sig att 24 procent av femtonåringarna inte kan läsa ordentligt, vilket betyder att de är funktionella analfabeter. (Jag påpekade i en krönika att en avsevärd del av Sveriges u-landsbiståndsmottagarländer uppvisar en högre grad av alfabetisering än vi.)

Nu har de svenska utbildningsansvariga, i huvudsak skolminister Edholm och utbildningsminister Pehrson, båda liberaler, beslutat att beställa en specialkörning om Sverige från Pisa. Själv tror jag att detta är bortkastad tid och bortkastade pengar (om man inte accepterar mitt cyniska synsätt att resultatlösa och oanvändbara utredningar är precis vad politikerna och myndighetsbyråkraterna vill ha eftersom sådant pappers- och konferensarbete är deras livsform). Resultatet av Pisas arbete må fungera som väckarklocka men ger ingen praktisk nytta. Hur ska en rektor använda slutsatser som följande i sitt dagliga arbete med den lokala läsförståelsen:

Socio-economically advantaged students scored 93 points more in mathematics than disadvantaged students on average across OECD countries. The performance gap attributed to students’ socio-economic status is greater than 93 score points in 22 countries or economies and 50 points or fewer in 13 countries or economies.

Boys outperformed girls in mathematics by nine score points and girls outperformed boys in reading by 24 score points on average across OECD countries. In science, the performance difference between boys and girls is not significant.

Non-immigrant students scored 29 points more than immigrant students in mathematics, on average across OECD countries, but non-immigrant students scored only five points more than immigrant students once socio-economic status and language spoken at home had been accounted for.

Men värre än Pisa-studiernas brist på användbarhet är nog att de effektivt stoppar allt eget tänkande i vår svenska skolvärld eftersom det inte lönar sig att göra något seriöst förnyelsearbete medan man väntar på information som kan kasta användbara nya lösningar över ända.

I vilket fall som helst är det osannolikt att Pisa kommer fram till något som vi inte redan vet och som inte bara är teser på modet i pedagogikens värld. Till exempel ska Pisa enligt Dagens Nyheter undersöka om svenska klassrum är stökigare än andra länders – något som Pisa tidigare påstått och som därefter förnekats av folk som känt sig trampade på tårna. Varför ska det utredas till höga kostnader? Räcker det inte med att veta att stöket är alltför störande oavsett hur det ser ut i det övriga Europa? Sedan ska Pisa utreda om det finns för mycket mobiler och skärmar i svenska skolor. Vad har vi de två före detta folkpartistiska ministrarna till? Är det inte just sådana konfliktfyllda frågor som politiska ledare ska hantera och lösa? Vem blir övertygad av vad några skolstatistiker från Pisa har att säga?

Under tiden går som sagt tiden. Och svenska förtroendevalda politiker tillika regeringsledamöter frågar ängsligt utländska konsulter vad de ska säga och tycka.