Sverige ska vara världsledande på ny teknologi och nya innovationer. Det är något som regeringen har bestämt i sin försvarsinnovationsstrategi, som främst kommit till eftersom det behövs civil innovation för att kunna ge försvaret den upprustning som behövs.

Efter att det svenska försvaret bantats ner till oigenkännlighet, både under S- och M-ledda regeringar, finns inte längre möjligheten att ta fram egna innovationer på samma sätt som tidigare. Det finns varken tid eller pengar, enligt representanter för Försvarsmakten. Nu måste man därför i hög grad förlita sig på näringslivet.

Tidigare fanns i Sverige ett antal företag och industrier vars produkter i stor utsträckning var öronmärkta för Försvarsmakten. Under den långa tiden av nedmontering har dessa företag fått se sig om efter andra köpare till sina produkter, vilket innebär att försvaret nu måste agera som en kund bland många.

Det här vill regeringen lösa med att involvera näringslivet på fler nivåer än tidigare, för att kunna dra nytta av civil teknologi i det militära.

Att det är en nödvändighet råder det ingen tvekan om, men är det säkert? Hur seriösa är näringslivets representanter? Kan man lita på att de iakttar den sekretess som är nödvändig i försvarssammanhang?

Frågorna kring detta är många men svar kan vi få först om några år.

De här problemen hade kunnat undvikas om tidigare regeringar hade fortsatt att värna det svenska försvaret. Men med regeringar där företrädare ser försvaret som ett ”särintresse”, såsom Fredrik Reinfeldt uttryckte det, blir det också konsekvenser.

Nu återstår det att se om försvarsinnovationsstrategin kommer att lyckas, och om näringslivet kommer att vara pålitligt när det gäller att samarbeta med Försvarsmakten.

Foto: Svenska arméhelikoptrar, Wikimedia Commons

Emma Olsson är lokalreporter i en mindre mellansvensk stad. På Det Goda Samhället skriver hon under pseudonym.