Bland mitt arvegods finns farfars Lilla katekes (bilden). Han fick den när han började folkskolan runt 1910, på den tiden den fortfarande skulle läras utantill av alla svenska skolbarn. Idag rynkar många på näsan åt denna skrift, men i första paragrafen till den första svenska regeringsformen från 1634, står att läsa:

”…skall härefter så väl konunger som alle embetsmän och undersåter i riket först och frembst blifva vid Guds rena och klara ord, såsom det i de prophetiske och apostoliske skrifter författat, uti christelige almännelige symbolis, Lutheri catechismo…”

Vad farfar och generationerna före honom tvingades plugga in, var alltså inget mindre än den officiella svenska värdegrunden under en period av 300 år. Det här var före Pippi Långstrump och Harry Potter, så katekesen kunde vara det första litterära verk allmogens barn kom i kontakt med.

Syftet med Lilla katekesen var gott. Luther ville göra det enklare för unga att finna kristendomens kärna, och komprimerade därför Bibelns budskap till knappt 100 sidor (enligt farfars upplaga). Som pedagog hade han däremot uppenbara brister.

Både gamla och nya testamentets författare visste hur man berättar en historia. Som barn kunde jag lätt relatera till den förlorade sonen eller Daniel i lejongropen. Det var spännande att höra om Moses vandring genom öknen, speciellt när han delade på havet och dränkte faraos armé. Även Jesus var mästare på att linda in sina budskap i liknelser som till och med barnen förstod.

Men i Luthers kortversion är allting avskalat. Religionens ”kött och blod” är borta. Kvar finns bara en samling intellektuellt formulerade svar på vanliga frågor. Det vi idag skulle kalla ”Frequently Asked Questions” (FAQ). Några exempel:

”Huru förhåller sig Guds försyn till det myckna onda, som människor förehava?

Gud, som själv verkar allt gott och främjar det som sker efter hans vilja, förbjuder och straffar det onda samt förhindrar det ofta, men då han understundom tillstädjer det, sätter han det ett visst mål före och styrer det till en god utgång.”

”Huru behåller den Helige Ande människan i tron?

Den Helige Ande fortfar att kalla och upplysa den troende människan och hjälper henne därigenom att under daglig bättring hos sin Frälsare söka och mottaga ny syndaförlåtelse och förökad kraft till ständig tillväxt i helgelse”

Halvvägs in i farfars katekes är jag redan uttråkad, och då är det nästan 50 sidor kvar. Förstår om det upplevdes som en pina att lära sig allt detta utantill. Dagens elever måste ha det oändligt mycket lättare. Eller?

För några år sen arbetade jag med läxhjälp på en grundskola i Göteborg. Jag kommer speciellt ihåg några elever i sjuan som hade en ung och ambitiös SO-lärare. Förutom att rabbla utsagor om intersektionalitet och HBTQ, sattes barnen att analysera debattartiklar i Dagens Nyheter. De smarta eleverna memorerade några formuleringar och låtsades begripa, medan de svagare bad om hjälp. Ibland var texterna svårgenomträngliga även för mig, som dock har universitetsutbildning. En gång knackade jag på hos rektorn och visade en närmast obegriplig DN-artikel eleverna fått i hemläxa. Rektorn suckade lite uppgivet och sa:

”Vi är medvetna om problemet”.

Till Luthers försvar ska sägas att hans katekes var relativt kortfattad. 100 sidor är ändå en rätt hanterligt textmängd utslaget på en skoltid. Farfar och hans kamrater fick tid över att lära sig modersmålet ordentligt, grundläggande geografi, den svenska historien, de fyra räknesätten och mycket annat nyttigt. Dagens ideologiska fostran är långt mer komplicerad. Den inbegriper medvetenhet om olika identitetsgruppers status, genusprocesser, antirasism, könsmaktsordning, islamofobi, transsexualitet, klimaträttvisa, global hållbarhet, gröna omställningar och inte minst FN’s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det mesta går inte att förstå i djupare mening, utan måste läras in. Ungefär som förklaringarna i katekesen.

Till Luthers försvar ska även tilläggas att hans värdegrund gällde oförändrad i 300 år. Medan mycket av det som upptar värdefull skoltid för dagens 10-15-åringar, kan vara inaktuellt redan nästa mandatperiod.

Allt i Lilla katekesen har inte motstått tidens tand. Men slutstrofen förtjänar fortfarande att vara obligatorisk utantilläxa för alla svenska skolbarn, samt målas i guldbokstäver över samhällets institutioner.

”När hvar och en sin syssla sköter,
Så går allt väl, ehvad oss möter.”