Mario Draghi är en europeisk höjdare, tidigare italiensk premiärminister, ordförande för europeiska centralbanken och riksbankschef i Italien. Det finns inom EU en växande oro att kontinenten sackar efter i utvecklingen och snart blir distanserad av USA och Kina. Därför bad Ursula von der Leyen Draghi att göra en plan. När planen nyligen presenterades inledde von der Leyen vid en presskonferens med att fastställa Europas utvecklingsmål:

För det första måste vi behärska den rena och digitala omställningen för att vara konkurrenskraftiga… Vi måste hjälpa vår bransch att fasa ut fossila bränslen genom innovation och vända detta till en konkurrensfördel. Därför måste vi agera på alla de viktigaste åtgärder som står till vårt förfogande: att sänka energipriserna, mobilisera offentliga och privata investeringar, förbättra företagsklimatet och minska onödig byråkrati.

För det andra är vi helt överens om att vi behöver mer kompetens eftersom teknik bara är så bra som de människor som designar, producerar och naturligtvis använder den. Vi måste öka investeringarna i kompetens och vi måste få in fler människor på arbetsmarknaden som har den kompetens som behövs för den rena och digitala omställningen.

Alla förändringar som vi kommer att sätta i gång måste vara rättvisa. Vi kan bygga vidare på vår mycket framgångsrika sociala modell – den sociala marknadsekonomin.

Om man försöker uttrycka detta mindre byråkratiskt så betyder det att Europas uppgift är att genomföra en total grön omställning under bevarande av den etablerade välfärdsstaten. Tanken att det behövs en statsmakt, i det här fallet EU, som bekämpar marknadsekonomins destruktiva tendenser understryks i de sista raderna av Draghis fyrahundrasidiga dokument:

Det är väl känt att en ostyrd, mycket innovativ och dynamisk ekonomisk miljö skapar vinnare och förlorare, ökar ojämlikheten, ökar risken för arbetslöshet, medför övergångskostnader som är ojämnt fördelade över befolkningen och leder till en oproportionerlig koncentration av ekonomisk verksamhet till ett fåtal oöverkomligt dyra områden. EU:s innovationsmodell bör säkerställa i) att arbetstagare får stöd genom socialförsäkringssystem samt aktiva program för kompetenshöjning och omskolning; ii) skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet (i fråga om lön, flexibilitet och trygghet för arbetstagarna) samt iii) att social och geografisk sammanhållning förblir en integrerad del av modellen.

EU:s övergripande ekonomiska och sociala mål, som jag aldrig tidigare sett så sammandraget och tydligt uttalat, är alltså att åstadkomma en grön välfärdsstat. Vad jag undrar över är om detta projekt över huvud taget är genomförbart (och då menar jag inte att den gröna omställningen, till exempel övergången till vätgas vid produktion av järn, skulle sinkas särskilt mycket bara för att det saknas lönsam teknik).

För det första är Draghis rapport en litania över Europas tillkortakommanden och förlorade konkurrenskraft som sägs bero på en serie strukturella defekter såsom att det finns medlemsstater som ibland försvårar EU:s arbete genom att ha egna uppfattningar. Om Draghi och von der Leyen har rätt så måste sådana fundamentala utvecklingsproblem rättas till vilket åtminstone några av medlemmarna med kraft kommer att motsätta sig.

För det andra, tror jag i alla fall, är det just Europas välfärdsambitioner som gör att vi inte klarar konkurrensen med USA och Kina. Ett välfärdssystem är dyrt och kan bara drivas problemfritt så länge det berörda folket inte låter sig korrumperas av de möjligheter som skapas av att staten villigt tar på sig ansvaret för alla slags problem inklusive arbetslöshet och lättja som gärna invaderar medborgare som inte har lust att göra motstånd mot sådana frestelser.

Mitt grundtips är därför att EU inte kommer att lyckas med den uppryckning som Draghi förespråkar. För övrigt misstänker jag att han kan ha grundfel. Inget säger med säkerhet att 27 länder utvecklas bättre genom att i stort sett abdikera från sin självständighet och överföra nationell makt till ett övernationellt byråkratiskt centrum i exempelvis Bryssel.