Enligt Snorres Edda gästade guden Tor med några andra asagudar jätten Utgårdaloke eller Skrymer där diverse tävlingar utspelades. Problemet var att Skrymer hade förhäxar asarna som i själva verket fick genomföra omöjliga uppgifter. Loke fick till exempel tävla löpning med Huge som i själva verket var Tanken som ingen kunde slå i hastighet och Tor misslyckades med att tömma dryckeshornet vilket Skrymer hade förbundet med havet.

Något liknande söker nu svenska myndigheter genomföra genom ett program där man avser suga upp koldioxid från luften för att sedan begrava det i marken. Innan man avser genomföra denna magnifika uppgift, helt i klass med Skrymers tävlingar, kan det vara på sin plats med en kvantitativ betraktelse.

Låt oss anta att målsättningen är att reducera jordens koldioxidhalt till något som det internationella samfundet skulle kunna finna vara eftersträvansvärt.  Vi kan sannolikt utgå från att ingen avser göra sig av med all koldioxid i luften, ty då skulle det bli verkligt farligt, eftersom alla växter skulle stryka med.  Det skulle också bli riktig otrevligt kallt.

 Låt oss därför sätta målet till vad som rådde, säg för 50 år. Ingen var bevisligen oroad för en global uppvärmning vi denna tid. Enligt mest tillförlitliga mätningar var koldioxidhalten då 331 ppm jämfört med dagens 426 ppm eller med 95 ppms ökning. För att göra uppgiften någorlunda enkel väljer vi därför100 ppm i den fortsatta beräkningen.

För att komma fram till hur mycket det motsvarar för hela jorden krävs diverse beräkningar som de flesta läsare är ovana vid. Ett enkelt mått är att varje ppm motsvarar 2,12 miljarder ton kol eller 7.77 miljarder ton koldioxid.  För 100 ppm rör det sig alltså om 777 miljarder ton koldioxid eller 777 biljoner kg koldioxid. Observera att det är svenska biljoner och inte amerikanska. Ett annat sätt är att räkna ut hur mycket det blir per kvadratmeter och per person. Då får man 1.5kg/m2 eller 95 ton per jordmedborgare inklusive alla spädbarn och åldringar i livets slutskede.

Många frågar sig kanske, ungefär som landets centerledare, Muharrem Demirok, varför trassla till debatten med fysik och matematik, när uppgiften är alldeles självklart. Vi måste helt enkelt bli av med utsläppen.  Det är precis så LKAB:s chef argumenterar när han behöver så där 70 TWh för att producera grönt stål. Det måste helt enkelt gå.

Emellertid, det räcker inte heller med detta. Varje år som går blir det ytterligare 3 nya ppm  eller 23 nya miljarder ton koldioxid att ta hand om i tillägg till de gamla synderna på 777 miljarder ton koldioxid. Än värre är det förstås om havet skull sätta igång och släppa ut koldioxid av sig självt.

Detta bör läsarna hålla i huvudet när de läser om alla spännande projekt som exempelvis Stockholm Exergi planerar och där forskningspengar förväntas strömma till. Ta fram en kalkylator.

De svenska utsläppen av koldioxid uppgår i runda tal till en tusendel av de globala. Det är ungefär en faktor tio mindre än mätnoggrannheten så även om Sverige skulle lyckas pumpa ned alla egna utsläpp skulle detta inte ens märkas ungefär som guden Tors drickande ur hornet knappast påverkade världshavet.

Emellertid, sådant slag av kallsinniga fakta ogillas skarp av alla rättrogna, som jag åtskilliga gånger fått höra, då alla måste ge sitt bidrag för att inte förstöra klimatet och förhindra jordens undergång.

Min något krassa uppfattning är helt enkel den att vi tillsvidare får vi acceptera ett något varmare klimat tills dess vi kommit på något bättre sätt att producera energi. Alternativt får vi vända oss till något annat än naturvetenskapen för att få tröst.

BILD: Skrymer och Tor. Illustration av Louis Huard (1813-1874).