Just nu står husmanskost i fokus – givetvis på ett negativt sätt. Att det nu finns skolor som övergått allt mer till att servera svensk husmanskost, där det stundom ingår fläsk, faller inte i god jord hos den evigt medborgarfientliga journalistkåren. Aftonbladets Anders Lindberg drabbades av akut moralpanik och skrev på sociala medier att det är att ”jävlas med barn” – trots att det handlar om gymnasieelever där en stor andel är myndiga.

Bland vanligt folk är dock tongångarna generellt väldigt annorlunda. Svensk husmanskost står högt i kurs när folk utanför mediekårens exkluderande lilla skrå får säga sin mening.

Ett bra exempel på det hittade jag på Facebook, i en grupp som fokuserar på mat i största allmänhet. Någon ställde frågan om vilket kött man ska använda till dillkött och det visade sig snabbt att den svenska klassikern är omåttligt populär – frågeställaren fick flera hundra svar.

I kokböcker anges det ofta att dillkött helst ska lagas på kalv (kalvfrikassé) eller lamm (lammfrikassé). Det är inte heller ovanligt att man hittar recept på hönsfrikassé. Själv brukar jag mest laga den på lamm eller höns, helt enkelt eftersom kalvkött ofta är ganska dyrt. Och att kär maträtt har många olika tillagningsmöjligheter visade sig snabbt i inläggets kommentarsfält, som fylldes med mängder av entusiastiska tips.

”Dillkött på fläsklägg är kanongott!”

”Gjorde dillkött på skinkstek igår, blir jättebra, låter köttet koka länge.”

”Ska vara kalvkött men jag gör på kyckling. Billigare, snabbare och minst lika gott.”

”Jag, och även min mamma, har alltid lagat dillkött på lammbog.”

”Det går bra med högrev, kyckling och fläskkarré också, det är ju såsen som gör smaken.”

Flera berättar också att de lagar dillkött på hjort, vildsvin, älg, kanin och kalkon.

Det här är just det fina med svensk husmanskost, om någon frågar mig – att den kan varieras i det oändliga och att detta också sker hela tiden, beroende på allt från tid till ekonomi. Och det gäller givetvis inte bara dillkött. En av min mammas paradrätter var kalops. Oftast lagade hon den på högrev, ibland på älg och någon gång på fläskkarré. Då kallade hon den helt enkelt för fläskkalops och det var bland det godaste jag visste. Klassiker som rotmos och fläsklägg (eller oxbringa, fläskkorv eller något annat gott) står lika högt i kurs, liksom raggmunk, bruna bönor och köttbullar med potatis och brunsås.

Det finns helt enkelt ingen hejd på svenska folkets kärlek till traditionell husmanskost. Då spelar det ingen roll att folk som Anders Lindberg lägger tid och energi på att framhålla den svenska husmanskosten som förnedrande jävelskap. Han är ju ändå helt irrelevant för alla utanför den snäva klubben för inbördes beundran.

Foto: Rotmos och fläsklägg – en svensk klassiker (privat bild)