En sak som gör det svårt för folk att lära sig arabiska är skrivtecknen. Dock är dessa tecken inte så främmande som de kan te sig.

Det arabiska alfabetet börjar med bokstäverna ALIF och BA.

Alltså A och B.

Det är inte så konstigt att våra alfabeten har vissa likheter. Både det romerska alfabetet (via grekerna) och det arabiska är barn av samma mor. De har ett gemensamt ursprung i det feniciska alfabetet.

Fenicierna var ett driftigt handels- och sjöfararfolk som under antiken levde vid östra delen av Medelhavet.

Deras alfabet började med ALEP och BET.

Man brukar datera det feniciska alfabetet till omkring år 1000 f.Kr. Det saknade, liksom de hebreiska och arabiska alfabeten, symboler för vokaler.

I stället för bokstäver använder araberna ännu idag små extratecken för att markera vokalljud. Dessa kallas ”harakat” (rörelser).

När jag började studera arabiska blev jag förvånad över att vissa av mina libanesiska lärare föredrog att använda det latinska alfabetet när de skulle lära ut uttal.

De menade att det latinska alfabetet var mer exakt och bättre lämpat att återge ljuden i deras språk.

Jag har sedan förstått att vokalerna i de olika arabiska talspråken inte går att uttrycka med de befintliga små vokaltecknen i klassisk arabiska.

Till exempel saknas vokalen ”e”. Denna vokal är extremt vanligt förekommande i de olika arabiska talspråken.

Många araber skryter med att man i arabiskan minsann stavar precis som de låter. Det stämmer alltså inte.

Det stämmer bara om man talar om klassisk arabiska (och egentligen inte ens då; det finns flera undantag).

Dock är det inga levande araber idag som har klassisk arabiska som modersmål. Man använder istället olika regionala varianter.

Själv studerade jag först klassisk arabiska. Den gick dock inte att använda i verkligheten. Folk tyckte att man lät konstig. Föreställ dig att du försökte prata med moderna engelsmän på shakespeariansk engelska!

Så jag övergick till levantinsk arabiska. Sådan som folk faktisk pratar i länder som Syrien och Libanon.

Men den klassiska arabiskan är fortfarande nyttig. Till exempel om man vill förstå islams grundtexter.

Jag har inte forskat i saken, men jag gissar att den svenska modersmålsundervisningen i arabiska inte fungerat särskilt bra.

Därför att det inte finns en arabiska som används av alla som kallas arabisktalande.

Gott. Vi har den klassiska arabiskan.

Men den är det ingen som använder i hemmet. Det är ingen som har den som modersmål.

Svensk så kallad ”modersmålsundervisning” i arabiska fungerar ungefär som att man skulle samla barn och ungdomar som har franska, italienska och spanska som modersmål i ett och samma klassrum och undervisa allihop i latin!

Modersmålsundervisning blir nog bäst om den sköts av dem som efterfrågar den.

BILD: Feniciska handelsmän. Bokillustration från 1800-talet.