Sällan har jag längtat så mycket efter uppvärmning som denna sommar. Jag är inte förmäten nog att begära fullskalig global temperaturhöjning utan skulle nöja mig med några graders extra värme i Bohuslän och då särskilt för oss nolhottar, det vill säga vi som bor norr om Lysekil. Här har jag tillhört sommarbesökarna närapå som om jag vore barnfödd på orten och räknas därför till vad den övriga befolkningen föraktfullt brukar kalla ”baddjävlarna”.

I år har det emellertid inte blivit något djävla bad och jag kan förklara varför. Det värsta är att bo i det smala havsbandet med dess kala, vindslipade, aerodynamiska granitskär som ger de bitande kalla atlantvindarna extra skjuts och lyfter dem till ännu kallare luftlager när de närmar sig kusten. Där avkyls de och faller ned i form av det nästan horisontella regn som de normala tjugo sekundmetrarnas kuling plågar oss med vare sig vi är baddjävlar eller mer permanenta nolhottar.

Årets regn och kyla med sina tio plus millimeter om dagen respektive elva grader, har, vågar jag påstå, hittills varit det varit det värsta i mannaminne, framför allt om mannaminnet är så dåligt som mitt. Och ändå! Ändå har jag funnit hugsvalelse i denna västsvenska fimbulsommar! Och de som har bibragt mig denna vederkvickelse har varit sådana som du.

När jag inte kunnat hitta på något annat än att huttra eftersom västan ligger på från Skagerrack och inget kan mota den, framför allt inte föråldrade element med defekta proppar, så läser jag dina kommentarer dels till krönikorna på denna sajt, dels till andras kommentarer. Det är åtskilliga hundra om dagen. Jag vet inte om detta är mycket eller mycket med tanke på att vi har ungefär femtusen besökare om dagen som läser tre till fyra krönikor vardera. Lite mindre än Dagens Nyheter, men i alla fall.

Det tog ett antal år innan läsarnas, det vill säga dina, kommentarer började finna sin form. I början var det tidvis ganska obehagligt. Tonfallet, stämningarna, tilltalsorden, kort sagt hela atmosfären, var som hämtad från de hat- och hotsajter som kanske fortfarande dominerar på sociala medier. Kommentatorer gick upp i falsett av upprördhet för saker som jag inte kunde begripa. (Dessutom verkade vi ha invaderats av folk som var näst intill illitterata å rättstavningens och kommateringens vägnar.)

Men av skäl som jag inte genomskådar har det blivit ändring på detta. Det är numera stil och hyfs på texterna (och vad jag vet beror det inte på att vi har någon medarbetare som är framme med redigeringspennan). Det tycks helt enkelt handla om självsanering, en företeelse som faktiskt finns – se på Wikipedia till exempel – bland bildade och civiliserade människor.

Därför vill jag tacka dig som genom ditt engagemang och medverkan på Det Goda Samhället i all ödmjukhet gör världen lite bättre även om du hittills inte rått på det svenska bohusvädret.