Igår kunde vi fira 91-årsdagen av Sveriges hittills högsta temperatur; + 38°C uppmätt i Ultuna utanför Uppsala.

Trots katastrofartiklar, praktiskt dagligen under de senaste två decennierna, över ett alltmer hotfullt klimat på väg mot en värmekatastrof, har det gamla värmerekordet stått sig. Så vitt jag känner till fanns inga katastrofartiklar att läsa dagen efter ( den 10 juli 1933) utan de flesta gladde sig de facto över det varma 1930-talet. Den oro man eventuellt kände var av helt annat slag. Det var visserligen varmt med de flesta visste att svenska värmeböljor varar högst någon vecka, så bättre passa på att njuta av värme och bad så länge det varar.

DN för 10 juli 1933 kan laddas ned från DN:s arkiv och där berättas på första sidan om värmeböljan och katastrofala skogsbränder i Dalarna. Däremot finns inga betraktelser över världens förestående undergång. Koldioxidhalten i atmosfären vid denna tid var minst 30% lägre än dagens. Några mätningar av koldioxid gjordes dock inte utan värdena har erhållits från isborrmätningar på Antarktis.

Igår, den 9 juli 2024, blev det inte särskilt varmt men ändå lite bättre än de senaste dagarna. Så är det nämligen med det svenska klimatet. Det varierar ständigt och detta mestadels utan några ändringar i yttre omständigheter vare sig solsken, växthusgaser eller aska från vulkaner. Inte ens politiker, fackföreningar, EU, Putin eller FN kan göra något åt detta.

För att ändra på detta kan jag endast rekommendera en särskilt aftonbön till en välvillig gudom.

BILD: Bad i Ekoln, Uppland. 1930-talet.