Den förre amerikanske presidenten Donald Trump har sedan han först uppmärksammades i Sverige haft ett synnerligen dåligt rykte i vårt land (liksom bland många i hans eget). Den svensk som i väluppfostrade sällskap har haft något erkännsamt att säga om Trump har snart förvisats från de väluppfostrade sällskapen.

Nu, i juli 2024, är det bara fyra månader kvar till det amerikanska presidentvalet som han förväntas vinna. En person med mitt cyniska sinnelag förväntar sig då att folk i allmänhet ska sticka upp ett fuktigt finger i luften för att känna hur vinden blåser och anpassa sig till de nya förhållandena. Mycket har hänt sedan Trump, vid det laget allmänt hållen för en vulgär och lögnaktig slusk, förra gången utsågs till nationens ledare även om ungefär halva amerikanska befolkningen, den del som av Trumps dåvarande motkandidat Hillary Clinton kallades för ett lumpet patrask och mycket annat av motsvarande nedsättande innebörd, inte brydde sig så mycket om etablissemangets förakt för New York-miljardären utan skamlöst skickade iväg honom till Vita Huset.

När jag växte upp fanns det fortfarande människor i Sverige som föraktade USA för dess folklighet och påstådda brist på högkultur. Vad sådana svenskar inte kunde förstå var den motsatta form av fördomar som vanliga medelklassamerikaner riktade mot oss européer som de betraktade som ohederligt dekadenta och högmodiga. Min första fru var amerikanska. En gång i veckan fick hon ett meddelande från sin mormor i Kalifornien som med tilltagande engagemang besvor sin dotterdotter att snarast möjligt komma tillbaka till ”Guds eget land” (vilket dotterdottern snart gjorde eftersom hon ansåg att svenskarna bakom vår påklistrade godhet är ett malligt och högmodigt folk; dessutom var det för kallt).

Så vad ska vi göra nu när det verkar som om Trump återigen kan bli demokratiskt vald till president?

(Jag vet att det förra gången kan ha förekommit valfusk liksom det förekom falsk information som spriddes under flera år om att det republikanska partiet lät sig hunsas av Putin enligt FBI-chefen och att Trump medverkat i sexorgier med ryska fnask vid Röda Torget i Moskva. När FBI-chefens utredning om Trumps misstänkta samröre med Ryssland lades ned tillsattes genast annan undersökning under ledning av Robert Mueller, en tidigare FBI-chef, som ägnade två år att undersöka samma sak, nämligen eventuella skumraskkontakter mellan Trump och Putin, och nådde samma slutsatser som alla utredningar i ärendet, alltså att utredningen ”inte kunde dra slutsatsen att presidenten begått något brott” men å andra sidan ”inte kunde frikänna honom”.

Den som liksom jag gjorde försök att under några år följa utredningarna kunde troligen inte komma fram till något annat än att ett härke av statstjänstemän som helst av allt ville sätta dit Trump för något graverande ändå var hederliga nog att inte fabricera bevis mot presidenten utan nöjde sig med morrningar och oprecisa uttalanden i avvaktan på att det skulle komma något matigare, vilket det ju också gjorde i form av 34 svårförståeliga skyldigdomar som handlar om felaktig bokföring av mutersättning till en prostituerad.)

Jag tror inte de tonsättande kretsarna i svenska samhället har mage att fortsätta att hata Trump om han återigen utses till landets president. Om han vinner har han ändå fått stöd av en huvuddel av rösterna. Det ska mycket till för att Dagens Nyheter och Sveriges Radio ska kämpa in absurdum för att svenska folket ska manas att bevara sitt politiskt korrekta förakt för den man som leder den världsmakt som vi räknar med ska rädda Sverige undan ett militärt anfall från Ryssland.

Och min manliga – men för den sakens skull inte ofelbara – intuition säger mig att en vindkantring enligt ovan håller på att inträffa i Sverige. Det har kanske att göra med den nyligen avhållna stora debatten mellan Trump och Biden där Biden enligt alla amerikanska bedömare, även dem som hellre tar honom än Trump som president, blev fullkomligt mosad medan Trump knappt ens ljög och därför framstod som en hedervärd människa.